Jaja...

.. det var visst inte så väldigt bra som jag hade fattat först. Höstens stora konsert ska genomföras under befintlig budget... Och det berodde på att vår tidigare a-l inte hade behagat förbereda oss (var det medvetet eller bara orkeslöst?) och församlingen på budgetsnacket, utan nya a-l kastades in i det, utan beredda önskemål från oss.
Men de andra församlingarna hade tänkt till..... Suck.  ..stövel...
Nåja, vi ska göra några satser, några delar ska vi allt hinna med!! 
Och i morgon ska jag vara med på utställning med mina smycken m.m.!! Kul, och spännande...

Helgnöje och jobb

En omväxlande helg har gått till ända.
På fredag, efter tips från nya arbetsledaren, var jag på konsert och minneshögtid för Gustav II Adolf i Riddarholmskyrkan (!). Hon skulle tala på konserten, 'minnestal' och var rätt brydd över vad hon skulle säga. 'Har pratat om hans häst, hans hund, osv, allt är uttömt..' Men tala om hans imperialism? 'Det har jag redan gjort..' Hejåhå...
Nå, jag tänkte jag åkte dit iaf, hur många ggr har man tillfälle att vara med på något där..? Och ja, jag kände mig inte helt hemma. Om man säger så.
Manskören sjöng nationalromantiskt, manskören som sjungit på denna konsert alla de år den funnits, 153 (startades den för tillfället.. ?) st. Mycket nationalromantiskt. Rätt ok sjunget, men för få tenor 1, blev lite grötigt.
Två psalmer skulle sjungas, Fädernas kyrka samt Förfäras ej du lilla hop (skriven av GA själv). 'Olägligt'  nog drabbades jag av plötslig heshet............ kunde bara inte med att sjunga.......orden kvalde mig.
Och så talet. Hon lyckades att, via Åboslott samt Domkyrkan, få in alla människors lika värde och flyktingkatastrofen....... bra jobbat! Ingen direkt någon GA hyllning... Tre unga män tågade ut. Hm. Ingen vet givetvis varför, men tanken ligger snubblande nära....................
När kören tågat ner under orgelpostludiet och vi vände oss om hörde och såg jag kommentarer från raden bakom mig. 'Vad säger du om talet?' Den andra, en mycket välklädd dam i min ålder, vickade handen på ett övertydligt sätt...  Tja, kanske ingen hyllning, nä...
Heja! Det var helt och hållet en mycket märklig upplevelse, ett studiebesök i en annan värld! 

På lördagen var jag däremot på en mycket fin konsert i Märsta, med kören jag sjungit i, SSE, och Högalids vokaleensemble samt H-s kammarorkester. Det gav något mer. 

På söndagen var jag tidigt på plats, vilket var bra. Gjorde i ordning alla agendor då vi skulle enbart använda oss av en bok vi har för få av (och inga storstilta finns att tillgå) och jag därför tagit större fram kopior på alla. De måste bladas in i agendorna. Av en händelse när allt är bladat ser jag på vår nya info-skärm att det vi planerat för inte stämmer. Vi har satt psalmer för gudstjänst kl.11 och mässa kl.15 i en annan kyrka. Hoppsan. Det var tvärtom. Hm. Snabb som blixten börjar jag för mässan fixa nya kopior ur nya psalmboken och eftersom det inte finns Trosbekännelse och Vår Fader i agendan (enbart hänvisning till psalmboken..) så behövdes det oxå. Och kopiatorn hakar upp sig. Den knöcklar blad. Den stoppar upp papper. Den. Vill. Inte. Ojoj, tiden går... När så prästen kommer så bestämmer vi att vi bara byter gudstjänsttyp, och därmed hela konceptet. Yep. Nya psalmer, nya kopior tas fram. Hinna öva.. ? Nä, det blev helt o hållet på rutin. Nå, det gick det med, men inte kändes det bra. Tur man har lite att falla tillbaka på i alla fall! 
Vi blev 12 personer. Totalt. Med tjänstgörande och tre besökare från ett sorgehus (mamma avliden).
Det var iofs ett mycket bra kyrkkaffe med bra diskussioner om situationen för de romer som vistas i vårt samhälle.Gilla! Vad kan vi göra? De är vårt ansvar iom det nya vistelsebegreppet! 
Men diskussionen drog ut på tiden. Vi kom därför iväg rätt sent till nästa gudstjänst, men samåkte så jag hann att blada psalmlappar i bilen ist.
På den gudstjänsten var vi 4 tjänstgörande och................ 3 besökare. Tjohej. Jo, man satsar verkligen på församlingsborna!
Det är ju inte absolut världsskojigt att jobba då.
En av besökarna kom dessutom för att träffa prästen, som var en gammal kompis. Och hon visste vem jag var! Hade koll på Ulf, hade träffat honom under hans stifts-tid på 80-talet... och vi hade visst träffats oxå. Märkligt. Världen är rätt liten!
Det är ju en viss stress alla vanliga gudstjänster men som det blev i söndags var det rätt extremt. J...a kopiator, som dessutom på kvällen funkade utmärkt. Dumma oss som inte kollade noggrant när vi planerade gudstjänsterna. Kan det vara viss stress inblandad.. ?
Suck.
Hon är bra nya arbetsledaren, ffg i mitt yrkesliv fattar jag vad en bra a-l kan göra. Det händer saker runt henne! Det startas olika byggprojekt i huset. Det styrs upp det ena och det andra.
'Har inte XX sagt/gjort så? Jaha, men så gör jag!' och det med besked. Tydlighet, mål, utvärdering (!) av gudstjänster med samtliga tjänstgörande (har aldrig varit med om det!!), fångar upp våra idéer och tankar. Det är spännande! Inte säker på att jag gillar allt som händer, men det får jag svälja. Hon ser alla, vilket gör att en del för andra bra lösningar kanske inte känns helt optimala för mig. Men då får jag annat ist!  

'Har du någon vision?' avslutade hon vårt första möte (där jag säger att jag inte längre är kreativ)  hennes andra arbetsdag,. Tja, jag har i flera år drömt om att göra delar av Juloratoriet. 'Wow, det går jag igång på!'
Dagen efter hade hon första budgetgenomgång och tid för äskanden med ledningen, och redan där har hon fixat pengar. (Likaså till ett barnkörprojekt nästa vår!) Hennes tredje arbetsdag. =)
10 dagar senare efter den stora gudstjänsten då hon mottogs och vi hade höstens auktion summerade vi dagen. 'Har du tänkt på vilka delar som våra barnkörer kunde vara med i?'
Eeehhh, nää... har inte riktigt haft tid att tänka på detta. 
'För jag tänkte att vi skulle involvera hela huset i detta projekt, det ska genomsyra alla verksamheter, för barn och äldre.' Åååkej.... =)  
Jag har inte tillräckligt höga sopraner för en del satser..  'Hyr in!'
Det går undan!! Så snart måste jag sätta mig och gå igenom hela partituret och kolla vad som är möjligt att genomföra. Det känns mycket intressant att göra! Har en organist, en oboeist och kanske en trumpetare. Min tanke är att det inte ska vara fler instrument, det ska vara i miniformat. Hoppas jag kan lösa detta snart!! 
Efter vårt söndagsmöte hade jag fått tillbaka en hel del kreativitet. På onsdagen, trots andra aktiviteter, gjorde jag fyra arr till kören på kvällen.  DET kändes bra! 

En chef kan betyda så mycket.... Måste bara se till att jag inte går igång för mycket. Det finns gränser över vad jag kan klara. Måste lära mig dem i tid.

Vad konstigt...

.. livet kan kännas.. Sätter mig vid datorn för att skriva på min nya hemsida, och känner både nyfikenhet och.. leda.. eller är det känslan av att inte våga? Hur ska det gå, kan jag våga ge mig in i detta med eget företagande (jaja, i det mycket lilla...).. ?

Det snurrar i mitt huvud oxå. SÅ mycket som händer på jobbet, med ny arbetsledare och mellan-gammal-innan-ny-pedagog. Nya villkor, nya tankar. Och ett samtal som jag fick innan jag for hem snurrar oxå. Så lätt att göra någon illa... 

En skör människa som tyckte jag hade ignorerat hen när hen kom sent till körövningen igår kväll. (Jag hade hojtat hej, utan att få svar. Då trodde jag att hen inte ville prata något vidare..) Och sedan hade jag inte tittat hen i ögonen på hela kvällen. Oj... (heller inte helt lätt när hen oftare tittar ner i noterna än på mig..). Hade jag ens tackat för sången på Tacksägelsedagen? (Det hade jag gjort med emfas innan hen kom, hen kom alltså sent...) 

Hjälp.
 
Tacksam att hen ringde mig idag så vi fick prata. Försökte säga att jag faktiskt hejat, trots att vi var mitt i uppmjukningen, men inte fått svar. Och att jag definitivt inte hade undvikit hen. Som hen hade tyckt. 
Försökte oxå berätta lite om hur jag/vi har det på jobbet just nu, RÖRIGT och gungigt, och hur trött jag är av jobb och åldrig sjuklig mor. Hur det säkerligen gett effekt på sensitiviteten för andra, jag kämpar för att hålla mig själv på benen..
Och hur det därför många ggr varit så rörigt i huvudet på mig att jag varit orolig för körövningen.
Det hade hen inte öht märkt.
Så lätt det kan bli fel.... 

Då har jag känt ikväll - det är alltså min uppgift att vara den som ser. I alla lägen. Oavsett mitt eget. Alla andra. Alla stämningslägen. Att uppmärksamma dem. 

Ibland blir jag rätt trött bara av tanken.
 
Det är inte ett lätt jobb att vara körledare. Man ska vara ständigt uppmuntrande, ständigt kreativ med nya friska idéer, med rolig repertoar som är lagom utmanande - ny och traditionell, pedagogisk och alltid oerhört välövad (!), skicklig och förberedd. Dessutom ska man vara lite socialsekreterare emellanåt, kurator, mamma - och det verkligen inte bara för barnen.
Pust. 

Gnällig..? Kanske är jag det, eller bara trött. Men kan känna - är jag verkligen helt osynlig själv?



(Jadå, jag bad om förlåtelse för det som hade hänt, fast jag faktiskt inte riktigt förstod vad det var..)