Framtid... eller ...???

..länge sedan ... har inte känt mig ha något behov att skriva... men idag fick jag!
Ett möte på jobbet, som jag egentligen inte var inbokad på, men halkade med på eftersom jag ju var där. Ett möte med ett blivande brudpar och präst.
Inget konstigt, trevligt att få vara med. Men mötet gjorde mig så upprörd och frustrerad, att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag tror faktiskt inte att brudparet märkte något, tackochlov. 

Jag spelade låtar för ingångsmusik, de valde. Sedan utgångsmusik - 'då vill vi ha den här' - och spelade den på mobilen. Jaha, en poplåt. Visst.   'Nä, vi ska ha den på CD' ...
Jag försöker få dem att lägga den låten inte som utgångsmusik, utan som 'solo'stycke någonstans i gudstjänsten. 'Nä, vi har bestämt oss för att vi vill ha den så här'. Ja, vi har ju spelare här i rummet så det går ju bra, blir prästsvaret.
Jag höll på att gå upp i atomer, jaha, packade ihop mina saker, småpratade lite med barnet i familjen och gick. 

Vad gör man? HUR gör man?

Jag pratade sedan paret gått med mina två, i pratstunden, involverade arbetskamrater, och sade att jag hade känt mig TOTALT överkörd. Inget stöd hade jag fått, tvärtom.
Är det så här vi vill ha det, ingen levande musik? Om detta par nu fick tillåtelse att ha CD som utgång, då måste ju andra oxå få det. 'Och då vill vi ha CD både in och ut!' 

Och då kommer det inte att bli någon som spelar vare sig in eller ut på vigslar, eller inleda eller avsluta på begravningar. (Jodå, jag hade en sådan liten kontrovers förra veckan, som tackochlov berodde på ett missförstånd med en entreprenör...)

Och förresten, spela till psalmer, de finns väl inspelade??

Om vi fortsätter att lägga oss platt, så kommer vi att avskaffa oss själva. Vill vi det?
Jag blir så fruktansvärt frustrerad, jag vet inte vart jag tar vägen.... 

Är jag bara ett stort teknikfientligt surkart ..?

Hur 17 gör andra???

Nå, det finns kanske andra jobb...vilket oxå känns lockande med tanke på omorganisationen i Svenska kyrkan...  fast vad för en som är halvvägs 50-60 ... ...

Resa och återvända

Hemkommen! 
Det känns bra iofs att vara tillbaka till det vanda, men trist ändå. Det har varit två fantastiskt roliga veckor i New York, med många möten och roliga samtal, med allt av vardagsliv med sonen och en del fest.

Att på ett födelsedagsparty på en pub dansa med hans kompisar var jättekul, men inte så smart med rejäla gå-skor som ger bra fäste... 

Att vandra runt på Manhattan, inte alltid med mål, varje dag ca 20000 steg (upp till 28t som 'rekord'), titta, spana, återvända, har varit semester..

Att få vara med på en lektionen med personanalys och som avslutning själv bli analyserad var mycket intressant.
 
Att få träffa lärare som bara öser beröm över sonen har varit överväldigande.

Att få se sonen på scen och på film var... fantastiskt! Han ÄR jätteduktig, jag förstår lärarnas kommentarer... SÅ roligt att få vara delaktig! 

Tror knappt att planet startat från Newark innan jag hade somnat. Hade ingen aning att jag var så trött... Sov väl inte mer än max en timme, var sedan vaken hela vägen till London och planbyte. Sedan var det dags igen att somna... Rätt 'pigg' när jag landade, vilket ju var bra.
Blev nämligen hämtad av en arbetskamrat till kyrkan, där 'Öppet kyrkoråd' pågick. Tjoho, in i arbetet på en gång!
 
Sedan direkt till Löwenströmska sjukhuset där mor ligger för utredning av ont i ryggen. Trodde hon skulle vara sängliggande, men tillsammans med min bror med yngsta dottern mötte hon ute på en parkbänk i solen. Skönt, men det är resultatet av bra värktabletter.. 

Idag, efter drygt en vecka, kom röntgensvaret - kompression av ryggkotor. 'OK, ingen inbillning alltså', var mors kommentar... nja, den som sett hennes smärta hade nog inte trott det. Idag planering med bl.a. kommunens handläggare för att se vad som kan göras för henne. 
Vattenskada hemma hos mor gör ju att det inte blir så lätt att återvända hem. Min syster blir med på mötet, bra. Vet inte om jag skulle varit så klartänkt för det... 
 
Har tagit det oerhört lugnt idag, orkar liksom inte engagera mig, är liksom yr emellanåt. Det finns en del att göra hemma efter resan. Har iofs tvättat klart, alltid något. Hoppas jag piggnar på mig innan kvällens körövning inför vårkonserten med en massa utantill-sånger.
Dags att ta tag i mitt liv!        

Hedersmord??

Jag har svårt att förstå att ett mord som begås inom familjen för att bevara familjens 'heder' kan kallas för hedersmord. 

Smaka på det igen... heders-mord, ett mord som en familjemedlem begått - i veckan mördades en 19-årig kvinna där brodern häktats för mordet och MODERN för anstiftan - HEDER??? Nej, ett SKAM-mord är det frågan om! 

Skam åt dem!    

Ny layout..

(.. på bloggen, vad jobbigt det är när man inte hittar igen sig på en gång! Parentes-suck! )


Nå, nu är det sista rycket innan avresan på söndag till New York. Om jag längtar...? Jotack, det kan man nog säga. 
Har bara ett konfaläger och en gudstjänst kvar att 'ta hand om' först.. Har inte så särskild lust at jobba öht, men det är ju iaf kul med ungdomarna. 
Sista rycket hemma att packa det sista, städa, tvätta, vattna... osv. Det kommer att bli SÅ skönt att komma till Arlanda, och bara sätta mig i en restaurang och äta lunch innan avfärd. Koppla av, njuta av att vara på väg, ta en öl, skriva lite, träna lite sånger för vårkonserten, ... ... tja, ha det bra! Väl på plats kommer ju sonen att vara rätt upptagen, minst sagt, men något ska vi hinna ses, och göra något tillsammans.
Hoppas bara att vårallergin tar semester samtidigt som jag. Är rätt less på alla nysningar och rinnande näsa. 
..läängtar iväg ...       

Lite less..

.. blir jag på kliande näsa... Har inte varit med om att en förkylning kommit så snabbt, mitt i natten. Trodde/hoppades ett slag att det bara var allergi, men tyvärr. Har inte tid att vara sjuk!! Fast när har man det... har iaf varit hemma idag och slöat, har väl oxå behövts. Har dock liite för mycket att göra nu dessa två veckor innan New Tork-resan. Två musikcaféer, gudstjänster, soppa-med-sång, plus div-jag-vet-inte-allt... PLUS att det var kanske en del att fixa innan resan... var det därför kroppen sade ifrån, eller... ?

Påsken..

.. var bara sååå fin på alla sätt, jag förutom att jag inte var i kyrkan förutom på en vigsel... Men många vänner hade jag möjligheten att träffa under veckan i Östersund och Åre. Jag är så tacksam över de fina dagarna, även om vädret inte var det och jag inte ens var ute på skidor... Nästa gång så!

Idag, vilken fantastisk vårdag det blev efter snön som vräkte ner igår. Strålande sol, så när jag jobbat klart hämtade jag mor och så gjorde vi en solutflykt till Sigtuna, och vandrade runt i Viby by. Mysigt!

Och nu ikväll har jag äntligen, för ffg på flera veckor!!, pratat med sonen i NY. OJ, så roligt och vad jag längtar efter att fara dit till honom!! Om två veckor bär det av, och jag fattar knappt att det är dags. 'Graduation' - jag undrar om han får ha en sådan där fin rock och tofshatt man sett på film? Jag lovar att fota lite extra :)

Får vara med om så mycket fint med honom - sista scenpresentationen, sista filmen (för skolans räkning) och så en fullängdsteater han gör utanför skolan som har sin premiär när jag är där!! Känns bara rätt fantastiskt!

Besvärligt med packning, hur mycket kan jag avstå från att ta med.. det gäller att banta grejorna på vägen dit! En del får jag ta med hem av hans grejor, en del annat kaaanske jag kommer att köpa.
Asch, med lite tvättmedel och en uppblåsbar galge i väskan, så kan man avstå från många ombyten!!

Just nu känns det som ett lite väl späckat program innan jag ska resa, massor ska hända på jobbet. Och verkligen in i det sista - avslutar med en konfirmand-övernattning, som avslutas med gudstjänst på söndag kl.10. Flyget går 15.40 - så dubbla packningar blir det den helgen! Tur mitt arbetsrum kan härbärgera den andra..

Och på flyget måste jag försöka lyssna in mig på vårkonsertrepertoaren med La Cappella. Många låtar är det som ska vara utantill, och som jag är borta två veckor vill det till att plugga på resan. Tror kanske inte jag blir så.. effektiv i NY!
Eller så sover jag bara efter tempot dessa veckor............

Längtar!!!

Och så meddelar sonen hemkomsttider för sommaren dessutom - lycka... :-)

Rädsla..

Känner en kloking som på sin blogg skriver att nu, som 23-åring, har han kommit på vad han faktiskt är mest rädd för i livet. Lycka, framgång och kärlek - för att allt det som ger så mycket också kräver så mycket... engagemang, sårbarhet, offer och uppoffringar... För andra tar det så mycket längre tid... typ 55.. eller hur många är det inte som aldrig vågar ta ett språng!

Det påminner mig om ett urklipp jag fått för länge sedan med en intervju med Nelson Mandela - han sade så här (hittade det kort på nätet, men minns en fortsättning oxå):
'Our biggest fear is not that we are inadequate, our biggest fear is that we are powerful beyond measure. It is our lightness not our darkness that frightens us' ...
'And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same.

Sedan minns jag att han fortsatte ungefär så här:
'Om vi tog den (kompetensen) på allvar, vem vet vad vi kunde uträtta då...'
Ja, se det kan man fundera länge på!

Arabiskt äventyr

Jag har faktiskt gjort det... hoppat av arabiska-kursen och det efter halva tiden. Det var bara att inse att trots att jag ville lära mig så skulle det gå för mycket tid till det. Jag kände mig stressad över att inte göra det jag borde/ville/egentligen skulle behöva. Lärarens ambition kändes större än min. Ville nog också lära mig ett mer praktiskt ordförråd än 'roddbåt' och 'metallsvarvare'.

Det känns iaf konstigt... jag brukar tjura på...

Men ack så befriande första torsdagen som jag INTE stresstog pendeln in till Sthlm för kurs..

Helgresa

OJ, så länge sedan jag har skrivit något... tiden går, tankarna snurrar. Vart de tar vägen, vet jag inte riktigt. Det visar sig!

Har i alla fall haft en fantastiskt trevlig helg i Trondheim med den fina kör jag sjunger i här i Uppsala. Ett samarbete med en Trondheimsk kör för kvinnor, Cantus, som utmynnade i en konsert på lördag kväll i Dômen. En strålande upplevelse på så många sätt! En fin konsert, där vi utnyttjade rummet på olika sätt, där vi sjöng sååå bra bägge körerna, både enskilt och tillsammans. Cantus, en ung kör, där man inte får vara äldre än 30 när man antas till den. Ja, åldersprofilen var verkligen lite .. annorlunda .. Även hos dem var andra altarna äldst (runt 35) av rätt naturliga skäl, och deras sopraner betydligt yngre. Vilken fin klang, en kör med spets! Och så våra äldre röster, vilken samklang det blev...

Och så gästfria och välkomnande, med div. aktiviteter för oss gemensamt, jättetrevligt! Vår kör får fundera hur vi kan återgälda detta...
Hoppas bara att vädret den gången de kommer hit kommer att vara liite annorlunda - vi hade regn, regn, snö, regn, hagel, regn, storm, regn, sol, regn... Jag är väldigt glad över min regncape och mina Nokiastövlar!!!

Skrattade gott på flygplatsen på väg hem. På flyget i fredags satt jag bredvid en irakisk man, boende i Stockholm, men tidigare i Trondheim, som skulle dit och hälsa på vänner. Det visade sig att vi skulle med samma flyg tillbaka på söndag, och vi skojade om att vi kanske skulle hamna bredvid varandra igen. Vi hade ett trevligt samtal iaf, där han berättade lite om sitt liv, sitt arbete och sin svenska fru. På söndag på flygplatsen går jag fram till honom och pratar lite med honom. Då säger han något som får mig att storskratta - vilket han måste tycka är superkonstigt... - 'Jag spanade efter dig för att se om du skulle komma och var du skulle hamna. Jag kände igen dig på stövlarna' ... HAHA! Precis det, fast tvärtom.., sade en gammal farbror i Åre till mig en gång för länge sedan 'Jag kände först inte igen dig utan stövlarna..'
Det är bara att inse - Nokiastövlarna är mitt signum! (Kan bara meddela att i helgen var en del lite avundsjuka på dem...)

Underbart också att kunna återknyta till en gammal vän i sta'n. Inte mycket tid att träffas, programmet var rätt tajt, men söndagmorgon gav chansen till ett riktigt möte.
Vad viktigt det är att hålla kontakten....

.. snorigt...

.. och hostigt och ont i huvudet och yrsligt och ... Nää, det känns inte alls kul! Jag skulle varit med på Teologifestivalen i helgen och varit volontär, men det kan jag ju glömma. Hosta mig fram med ljus i mässan, stå ute och bli kall, och sedan på lördag vara i en 'verkstad', eller ström som det heter här, och hosta och sprida bacillusker... njae, inte det mest lyckade precis! Så nu blir det sängen fr.o.m i morgon...
Glad att söndagens gudstjänst, där den äldre barnkören medverkar, är först kl.18. Bra planering... men vem anade detta???

Intensivt!

En intensiv och rolig vecka är till ända. Har haft mycket jobb, start av alla grupper med tillhörande start- och planeringsångest, allsång på fredagssoppan och sedan stor begravning, ansvar för fikat på kören i måndags och så syrrans 60-årskalas igår. Naturligtvis bara måste jag grava lax till syrran och baka kuvertbröd till kören och hårt bröd till syrran. Och naturligtvis krånglade baket, med för lite uppjäsning på kuvertbröden (och därför ombak..) och förväxling av tempen på hårdbrödet en gång. Suck, baka inte i stress..
Men det var jätteroligt med hela helgen och syrrans kalas! Köksansvaret, både mat och disk, helroligt! Jag njöt hela tiden! Nu lär det väl vara lite sent att byta riktning, men det hade faktiskt varit roligt att jobba så där, hemcatering... Undrar om det finns någon utbildning för det....? Fast just nu hinner jag inte eftersom jag på torsdag ska till min första lektion i arabiska.. tjoho!!

Film på tvärs

Vet inte om jag är alldeles obegåvad, men min uppfattning om en av dagens mest omskrivna och upphaussade filmer skiljer sig rejält från de omdömena.

Kaurismäkis 'Mannen från Le Havre' har fått 4-5 stjärnor på bedömning efter bedömning, det lät ju lockande. Missade bussen förra veckan när jag var på väg in, så jag blev glad att filmen fortfarande gick på Fyrisbion igår. Härligt! Full av förväntan bänkade jag mig i en sal som länge verkade erbjuda privatvisning, men vi blev till slut tre.

Det var kanske dumt att ha så höga förväntningar.. ? Jag begriper faktiskt inte varför den sägs vara så bra!

Stela ansikten, stelt opersonligt och teatraliskt agerande, obegripliga vändningar - varför sjutton tar han från början öht hand om pojken, varför hoppar de andra 'på' hans idé om konsert, hur mycket folk kom egentligen, och varför till den artisten, varför ändrar sig kommissarien, och fruns sjukdom och helande - varför och hur, och varför ...

Alla mina varför kan jag rada upp ganska långt!! Nä, det där var ingen film för mig!
Det kändes lite som 'Kejsarens nya kläder' .. .. ..

Tiden går

Jag for in till sta'n idag för att träna på gymet jag är medlem i. Har gjort ett uppehåll över typ advent och jul, det var ju rätt omöjligt att hinna med, tyckte jag. Blev dock lite .. ... förvånad när jag loggade in mig ... senaste gången var visst 16 oktober... Hm..

Nåja, det blir skönt att komma igång igen, ska även sätta igång på fredag morgon med tillhörande frukost! ETT mål har jag uppnått i alla fall, har gått ner flera kilo. Det är skönt. Tyckte inte det var så kul att vara tyngre än jag var som mest gravid.... Nu är nästa mål att bli starkare och smidigare! Det ska väl inte vara så svårt.. eller...