Vet inte om jag är alldeles obegåvad, men min uppfattning om en av dagens mest omskrivna och upphaussade filmer skiljer sig rejält från de omdömena.
Kaurismäkis 'Mannen från Le Havre' har fått 4-5 stjärnor på bedömning efter bedömning, det lät ju lockande. Missade bussen förra veckan när jag var på väg in, så jag blev glad att filmen fortfarande gick på Fyrisbion igår. Härligt! Full av förväntan bänkade jag mig i en sal som länge verkade erbjuda privatvisning, men vi blev till slut tre.
Det var kanske dumt att ha så höga förväntningar.. ? Jag begriper faktiskt inte varför den sägs vara så bra!
Stela ansikten, stelt opersonligt och teatraliskt agerande, obegripliga vändningar - varför sjutton tar han från början öht hand om pojken, varför hoppar de andra 'på' hans idé om konsert, hur mycket folk kom egentligen, och varför till den artisten, varför ändrar sig kommissarien, och fruns sjukdom och helande - varför och hur, och varför ...
Alla mina varför kan jag rada upp ganska långt!! Nä, det där var ingen film för mig!
Det kändes lite som 'Kejsarens nya kläder' .. .. ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar