Vilken helg...

Ja, vilken helg det har varit! 
Den började redan i början på veckan med att prästen kommenterade något om 'dopet på lördag'. Dopet... ? Det hade jag inte skrivit in i min almanacka! (Mm, har övergått till en gammal pappersalmanacka efter att ha upptäckt att om jag gjorde en förändring på en post på IPhone-kalendern, så poff! försvann posten. Lite.. osäkert... kändes det. Så fram med papper och penna igen!)
 
Vi får våra bokningar på mejlen så snabbt in och kolla, jo, mycket riktigt hade vi ett dop tillsammans! Och jag som trodde jag kunde ha en ledig lördag... (och jag hade glömt skriva in en förrättning senare i höst oxå.... SUCK!)
 
Nå, vi planerade helgens alla olika gudstjänster tillsammans på torsdagen, med begravning på fredag oxå. På fredag morgon utvecklingssamtal, där jag avslutar med att varna för att hjärnan nog är lite trött, ser att jag begår misstag, behöver nog hjälp att sätta gränser. På lördag skrev jag iaf ut ett 'körschema' för söndagens två olika gudstjänster, då en god vän skulle spela saxofon. Prästen fick ett ex då oxå, förstås. Allt ok, antagligen, ingen kommentar. 

På söndag övar vi ihop oss, solisten och jag, och längtar efter lite kaffe innan mässan ska börja. I huset intill ska hembygdsföreningen servera kaffe, så han går i förväg medan jag byter från orgelskorna till uteskorna. Och går iväg. Men kommer inte så långt...
 
Jag snubblar över en sladd och faller handlöst mot kyrkväggen, skrovlig och fin. Glasögonen får sig en törn, skalmen böjs, glaset skrapas, och eftersom jag 'tar emot' med pannan så spräcker jag ögonbrynet... Oj... 20 minuter innan start...
 
Som tur är är vaktmästaren i grunden undersköterska, så hon tar sig an mig, rengör och plåstrar om. Det enda som fanns i sjukvårdslådan var ett stort blått plåster... vackert...
Nåja, lite kaffe hann vi iaf med, och tillbaka till kyrkan.
 
Mässan börjar, och mitt i inser jag - på den lapp jag gjorde på lördagen har jag helt tappat bort en psalm!! Så det var bara att gå fram i gången och kommentera det 'jag har glömt bort en psalm, vilken är det?' för att inte vaktmästaren skulle få kommentarer efteråt.. 
 
Och. Jag var nog inte så klar i knoppen i alla fall. Ett av styckena vi spelade hade en repris, där kapade jag en takt. Suck. Jag hade ingen aning var solisten var på i princip hela reprisen... Snacka om intressant komp!! 

Vet inte riktigt hur klar prästen var heller, för efter slutpsalmen innan vårt postludium, skulle han ge välsignelsen. Då psalmen var en ståpsalm, så stod alla i kyrkan och väntade. Och vi väntade. Jag hostade, hallå, märk att något hänt..? Men inget hände, så jag fick hosta några ggr till innan han vände sig om och levererade...
 
Nåja, vi hade en chans till att göra bra ifrån oss, kl.15. Så tillbaka till församlingsgården, laga och äta mat för nya krafter, och så iväg. Då kommenterar prästen till solisten 'Vart ska ni någonstans, är inte gudstjänsten här i gården?'... Tjohej.... nä vi ska till kyrkan...  

OK, allt i ordning, vi startar gudstjänsten. Då händer något i början, prästen växlar ordning mot för vad vi bestämt, så vårt första stycke kommer senare. ... Men i övrigt går det rätt bra, inga glömda psalmer iaf! Men stycket jag kl.11 missade på grovt går det troll i, gör något fel igen i repristagningen, men inte så stort denna gång. Solisten och jag leker iaf bra ihop, postludiet är en improvisation över en av helgens psalmer. Superkul att leka så!! Duktig solist som ger mycket!

Vaktmästaren skjutsar sedan hem mig, 35 km, vägrar låta mig ta vare sig bil eller pendel, urgulligt! Varnade för hjärnskakning, och det fick jag nog en liten. Lite lätt illamående under mässan, och lite ont i huvudet, så det var nog bra att bli skjutsad. Har jag fina arbetskamrater, eller.. ???
 
Idag var jag uppe tidigt, gick till vårdcentralen och öppen skötersketid för en koll. Ska tillbaka till en läkare nu om en halvtimme. Inte för att det finns så mycket att göra, men bra att det finns dokumenterat iaf! Lite stel i nacken, det finns risk för whiplash-skada blev jag varnad för. Lite ont i knäna, näsan fick en 'kyss', rejält svullen ovanför ögat, men annars ok. Tacksam att inte glasögat gick i bitar, hade ju kunnat bli blind...  

Det ska bli mycket intressant att ha barnkörerna denna vecka när svullnaden trillar ner över ögat och blir blågul... HAHA!!! 

Gjorde en tillbudsanmälan direkt igår till prästen, tillika arbetsledaren, så DET är iaf gjort. Måste nog höra med honom hur han mår oxå, det var lite för många saker som hände... 

Är iaf ledig i helgen som kommer, ska då äntligen upp till Åre, blågul eller ej...  Längtar dit till vännerna, det var ett tag sedan jag var där! Tack för att ni finns!!    

Återkomst..!

SÅ länge sedan att jag inte ens hittar på sidan... inget att säga, inget att göra..?   
Jo, nog har det varit en hel del som hänt!
Bror G som blev påkörd för drygt två år sedan och aldrig kommer att funka 'normalt' igen, en aggressiv skugga av sig själv, på vårdboende.. Mor som flera ggr åkt in och ut på sjukhus, med ond rygg senast förra hösten, med lunginflammation i våras, med bruten lårbenshals i augusti, pga av fall hemma i oktober... vad blir nästa orsak? Efter omständigheterna ändå pigg! Men trött, och sliten, deppig, känner sig inte 'med' längre, .. Inte undra på.. Men får mycket hjälp hemma nu, tack och lov, det underlättar!
Lite trött är jag allt. 
Och mycket på jobbet, förstås. Kul att kunna vara med på många olika sätt men också jobbigt. Vilken 'roll' har jag nu? Ska jag bry mig.. ? Känner att jag nog varit lite för om-bry-ig för att må riktigt bra. Blir trött, initiativlös och neggo.. Haft lite för lite ledigt och återhämtning. PUNKT!
Desto roligare att faktiskt hitta roliga saker att göra! Har gått på mim-improkurs i höst! Tyvärr blev den kort, bara 4 av utlovade 10 tillfällen (vi var för få..), men vi gjorde det mesta av den. Och nästa helg går jag en fortsättning, en intensivkurs lördag-söndag!! Ser SÅ fram emot det! Då är det enbart mim, inte prat-impro. Känns som om jag behöver hitta min egen kropp genom mimen, mer än att befria tungan. 
Och så på lördagkvällen få gå på teater, Dödsdansen med goda Östersundsvännen Lena!! Ska bli så roligt! Vi har redan varit iväg i höst på operan Xerxes på Artipelag, en stor upplevelse.
Det känns så viktigt att bevara vänskap. Att bevara och utveckla relationer. Men känner att jag 'ligger efter', att jag inte orkar med i vardagen. 
När jag kom hem en gång här i veckan och såg hur det ser ut hemma; tvättställning, tvätt, lådor, damm, grejor innanför dörren, på golvet, på hela köksbordet... då såg det rätt deppigt ut. Bryr jag mig inte i vardagen..? Nja, jag känner inte att jag riktigt orkar med det. När ska jag hinna då? Och inte är det enbart för att det har varit mycket 'med mor' i höst, nä, motivationen kan saknas. 'Det är ju ändå bara jag som ser det'.. Och då blir det ju så också, för inte vill jag släppa in någon i röran! Och röja inför en middag med andra - som jag egentligen älskar att göra! - känns nästan oöverstigligt. Varför... ? När det är så kul med middagar... Och hur mycket har jag egentligen dansat på sistone?
Hur tar man sig i kragen, någon som vet? 
/ Tacksam för svar till 'Oföretagsam i Uppsala'