Länge sedan..

.. igen...
Jag känner ofta att jag borde skriva något, men känner inte att jag har något att skriva.  Ska jag skriva om att jag börjat jobba 100% igen, hur intressant är det. Att jag funderar mycket över min framtid här, intressant? Tja, iofs, men vem läser och bryr sig som jag inte redan pratat med.. Vem skriver jag för öht? Mig själv... ?

Blev iaf glad igår när lillebror till gudson A tittade ut, drygt en vecka tidig! Underbart att allt gick bra, en förlossning är inte att leka med på något sätt.. Var hem till dem i morse, enbart go-mormor o go-morfar var hemma, men hann iaf in med lilla påsen till familjen. Hoppas de hade glädje av den. Hade hoppats titta förbi efter jobbet, men kom hem alldeles för sent för det. En lång vår-planeringsdag som trots allt blev rätt bra.

Har ju inte alls mått bra det senaste året, kroppens stressreaktioner är jobbiga. Hjärtklappning, tryck över bröstet, kan inte koncentrera mig, minns inte, är allmänt förvirrad...  Nu känns det faktiskt mycket bättre. Håller mig i skinnet, tar det lugnt och tar inte så mycket plats. Tar inga större initiativ, men måste givetvis ta en del. De stora stegen kanske jag måste vänta med, tills jag är helt stabil igen. Jaja. Känner inte riktigt igen mig själv på senaste år. Hur blir jag helt stabil..?

MEN, visst var jag nära väggen när jag flyttade från Ösd!! Tjohej, det ser jag såå tydligt i backspegeln.. Kanske egentligen närmare än jag var i våras, men det var inget jag väl vågade se då. Vad skulle jag gjort åt det? Nu flyttade jag ist, och det var ju också bra för mig. Nya sammanhang har varit spännande på många sätt. Har fått så mycket här. En ny familj, faktiskt, som jag är så glad och tacksam över! Nya vänner har jag väl inte så många, några iaf, men är så glad över tidigare vänner som också är dagens... och det har jag många av!! 

Tacksam idag....  =)
 
Och trots att den nu tyvärr verkar töa bort har vi haft vacker snö en vecka!! Hurra!!

 

Sjukskriven - jag??

Jo, så blev det. Det hade väl inte jag, Stålkvinnan, trott om mig själv. Jag fixar ju 'allt', jämt. Ställer upp och ordnar, fixar och donar... Jojo. Men går man med tryck över bröstet och sveda, samt ett ont i halsen som är ren stress-ont, ja, då går det inte längre. Trist.

I tre veckor framåt (innan semestern... ) ska jag ägna mig åt mig själv på olika sätt. Ta hand om mig. Och det kan vara väldigt olika saker!!
 
Idag tänker jag börja med att städa balkongen, så att den går att njuta av. Det gör den INTE nu. Visserligen finns det en liten blomlåda där och en spretig rabarber, men i övrigt ser det mest ut som en återvinningsstation. Kul. 

Hemmastress kan vara en mängd saker - som den där högen med kläder att laga, den där koftan jag skulle ge till dopbarnet i mars men inte fäst alla trådar på än, högarna inne i sovrummet med tyger o dukar från stora byrån jag går igenom (sedan mars..), högarna med papper som kanske/kanske inte ska in i en pärm, eller strimlas, ... ... 

Nu ska jag göra sådana saker - en oreda hemma är ingen vila för själen..... - och ska röra mig på något sätt varje dag. OCH vill vara med vänner!

Men ska inte pressa in någotdera. 

Då kanske trycket hinner försvinna innan semestern tar slut.