Här sitter jag på den japanska restaurangen och har ätit dumplings med en öl. Firar. Eller vad jag ska säga. Har iaf avslutat ’mors affärer’ på bankerna idag. Till slut efter många om och men och div misstag med fullmakter. Sååå skönt.

Det är verkligen inga stora summor det rört sig om, men det finns ’folk’ som ändå räknar örena. Jag vet inte vad som gjort mest ont, om ’folk’ inte förstått att det är ett stort miss(-för)troende som kommuniceras, eller om det är klart för ’folk’. Omedvetet eller medvetet..? 
Har jag skott mig? Velat sko mig?
Nej x två. 
Har bara blivit ledsen. 
Om och om igen. 
Tacksam att mor slapp uppleva detta

.. nya tider....?

Mycket snurrar i huvudet nu.. inte bara om den närmaste tiden, och den närmaste planeringen. Det kan iofs räcka rätt bra till en snurr!
Men framtiden... hur länge ska tant Gunhild orka jobba?
Orka ha en timme till jobbet? Orka sova över ibland för att orka upp tidigt till möte efter en sen jobbkväll? Orka ha mestadels en ledig dag i taget, sällan två? Orka leda barnkörer..? Orka vara entusiast? Orka utvecklas? Orka vara engagerad..?

Vet inte. Ibland känns det som om det skulle räcka med idag, och få gå i pension i morgon. Och andra dagar kan det funka så att det känns alldeles utmärkt... har väl egentligen mycket kvar att ge..!! Men många saker ska vägas in, inte bara vilken ekonomi det skulle ge att gå i förtid -- vad ska jag göra ist?
Och.
Vem är jag utan jobbet...?