Ny layout..

(.. på bloggen, vad jobbigt det är när man inte hittar igen sig på en gång! Parentes-suck! )


Nå, nu är det sista rycket innan avresan på söndag till New York. Om jag längtar...? Jotack, det kan man nog säga. 
Har bara ett konfaläger och en gudstjänst kvar att 'ta hand om' först.. Har inte så särskild lust at jobba öht, men det är ju iaf kul med ungdomarna. 
Sista rycket hemma att packa det sista, städa, tvätta, vattna... osv. Det kommer att bli SÅ skönt att komma till Arlanda, och bara sätta mig i en restaurang och äta lunch innan avfärd. Koppla av, njuta av att vara på väg, ta en öl, skriva lite, träna lite sånger för vårkonserten, ... ... tja, ha det bra! Väl på plats kommer ju sonen att vara rätt upptagen, minst sagt, men något ska vi hinna ses, och göra något tillsammans.
Hoppas bara att vårallergin tar semester samtidigt som jag. Är rätt less på alla nysningar och rinnande näsa. 
..läängtar iväg ...       

Lite less..

.. blir jag på kliande näsa... Har inte varit med om att en förkylning kommit så snabbt, mitt i natten. Trodde/hoppades ett slag att det bara var allergi, men tyvärr. Har inte tid att vara sjuk!! Fast när har man det... har iaf varit hemma idag och slöat, har väl oxå behövts. Har dock liite för mycket att göra nu dessa två veckor innan New Tork-resan. Två musikcaféer, gudstjänster, soppa-med-sång, plus div-jag-vet-inte-allt... PLUS att det var kanske en del att fixa innan resan... var det därför kroppen sade ifrån, eller... ?

Påsken..

.. var bara sååå fin på alla sätt, jag förutom att jag inte var i kyrkan förutom på en vigsel... Men många vänner hade jag möjligheten att träffa under veckan i Östersund och Åre. Jag är så tacksam över de fina dagarna, även om vädret inte var det och jag inte ens var ute på skidor... Nästa gång så!

Idag, vilken fantastisk vårdag det blev efter snön som vräkte ner igår. Strålande sol, så när jag jobbat klart hämtade jag mor och så gjorde vi en solutflykt till Sigtuna, och vandrade runt i Viby by. Mysigt!

Och nu ikväll har jag äntligen, för ffg på flera veckor!!, pratat med sonen i NY. OJ, så roligt och vad jag längtar efter att fara dit till honom!! Om två veckor bär det av, och jag fattar knappt att det är dags. 'Graduation' - jag undrar om han får ha en sådan där fin rock och tofshatt man sett på film? Jag lovar att fota lite extra :)

Får vara med om så mycket fint med honom - sista scenpresentationen, sista filmen (för skolans räkning) och så en fullängdsteater han gör utanför skolan som har sin premiär när jag är där!! Känns bara rätt fantastiskt!

Besvärligt med packning, hur mycket kan jag avstå från att ta med.. det gäller att banta grejorna på vägen dit! En del får jag ta med hem av hans grejor, en del annat kaaanske jag kommer att köpa.
Asch, med lite tvättmedel och en uppblåsbar galge i väskan, så kan man avstå från många ombyten!!

Just nu känns det som ett lite väl späckat program innan jag ska resa, massor ska hända på jobbet. Och verkligen in i det sista - avslutar med en konfirmand-övernattning, som avslutas med gudstjänst på söndag kl.10. Flyget går 15.40 - så dubbla packningar blir det den helgen! Tur mitt arbetsrum kan härbärgera den andra..

Och på flyget måste jag försöka lyssna in mig på vårkonsertrepertoaren med La Cappella. Många låtar är det som ska vara utantill, och som jag är borta två veckor vill det till att plugga på resan. Tror kanske inte jag blir så.. effektiv i NY!
Eller så sover jag bara efter tempot dessa veckor............

Längtar!!!

Och så meddelar sonen hemkomsttider för sommaren dessutom - lycka... :-)

Rädsla..

Känner en kloking som på sin blogg skriver att nu, som 23-åring, har han kommit på vad han faktiskt är mest rädd för i livet. Lycka, framgång och kärlek - för att allt det som ger så mycket också kräver så mycket... engagemang, sårbarhet, offer och uppoffringar... För andra tar det så mycket längre tid... typ 55.. eller hur många är det inte som aldrig vågar ta ett språng!

Det påminner mig om ett urklipp jag fått för länge sedan med en intervju med Nelson Mandela - han sade så här (hittade det kort på nätet, men minns en fortsättning oxå):
'Our biggest fear is not that we are inadequate, our biggest fear is that we are powerful beyond measure. It is our lightness not our darkness that frightens us' ...
'And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same.

Sedan minns jag att han fortsatte ungefär så här:
'Om vi tog den (kompetensen) på allvar, vem vet vad vi kunde uträtta då...'
Ja, se det kan man fundera länge på!

Arabiskt äventyr

Jag har faktiskt gjort det... hoppat av arabiska-kursen och det efter halva tiden. Det var bara att inse att trots att jag ville lära mig så skulle det gå för mycket tid till det. Jag kände mig stressad över att inte göra det jag borde/ville/egentligen skulle behöva. Lärarens ambition kändes större än min. Ville nog också lära mig ett mer praktiskt ordförråd än 'roddbåt' och 'metallsvarvare'.

Det känns iaf konstigt... jag brukar tjura på...

Men ack så befriande första torsdagen som jag INTE stresstog pendeln in till Sthlm för kurs..

Helgresa

OJ, så länge sedan jag har skrivit något... tiden går, tankarna snurrar. Vart de tar vägen, vet jag inte riktigt. Det visar sig!

Har i alla fall haft en fantastiskt trevlig helg i Trondheim med den fina kör jag sjunger i här i Uppsala. Ett samarbete med en Trondheimsk kör för kvinnor, Cantus, som utmynnade i en konsert på lördag kväll i Dômen. En strålande upplevelse på så många sätt! En fin konsert, där vi utnyttjade rummet på olika sätt, där vi sjöng sååå bra bägge körerna, både enskilt och tillsammans. Cantus, en ung kör, där man inte får vara äldre än 30 när man antas till den. Ja, åldersprofilen var verkligen lite .. annorlunda .. Även hos dem var andra altarna äldst (runt 35) av rätt naturliga skäl, och deras sopraner betydligt yngre. Vilken fin klang, en kör med spets! Och så våra äldre röster, vilken samklang det blev...

Och så gästfria och välkomnande, med div. aktiviteter för oss gemensamt, jättetrevligt! Vår kör får fundera hur vi kan återgälda detta...
Hoppas bara att vädret den gången de kommer hit kommer att vara liite annorlunda - vi hade regn, regn, snö, regn, hagel, regn, storm, regn, sol, regn... Jag är väldigt glad över min regncape och mina Nokiastövlar!!!

Skrattade gott på flygplatsen på väg hem. På flyget i fredags satt jag bredvid en irakisk man, boende i Stockholm, men tidigare i Trondheim, som skulle dit och hälsa på vänner. Det visade sig att vi skulle med samma flyg tillbaka på söndag, och vi skojade om att vi kanske skulle hamna bredvid varandra igen. Vi hade ett trevligt samtal iaf, där han berättade lite om sitt liv, sitt arbete och sin svenska fru. På söndag på flygplatsen går jag fram till honom och pratar lite med honom. Då säger han något som får mig att storskratta - vilket han måste tycka är superkonstigt... - 'Jag spanade efter dig för att se om du skulle komma och var du skulle hamna. Jag kände igen dig på stövlarna' ... HAHA! Precis det, fast tvärtom.., sade en gammal farbror i Åre till mig en gång för länge sedan 'Jag kände först inte igen dig utan stövlarna..'
Det är bara att inse - Nokiastövlarna är mitt signum! (Kan bara meddela att i helgen var en del lite avundsjuka på dem...)

Underbart också att kunna återknyta till en gammal vän i sta'n. Inte mycket tid att träffas, programmet var rätt tajt, men söndagmorgon gav chansen till ett riktigt möte.
Vad viktigt det är att hålla kontakten....

.. snorigt...

.. och hostigt och ont i huvudet och yrsligt och ... Nää, det känns inte alls kul! Jag skulle varit med på Teologifestivalen i helgen och varit volontär, men det kan jag ju glömma. Hosta mig fram med ljus i mässan, stå ute och bli kall, och sedan på lördag vara i en 'verkstad', eller ström som det heter här, och hosta och sprida bacillusker... njae, inte det mest lyckade precis! Så nu blir det sängen fr.o.m i morgon...
Glad att söndagens gudstjänst, där den äldre barnkören medverkar, är först kl.18. Bra planering... men vem anade detta???