Resa och återvända

Hemkommen! 
Det känns bra iofs att vara tillbaka till det vanda, men trist ändå. Det har varit två fantastiskt roliga veckor i New York, med många möten och roliga samtal, med allt av vardagsliv med sonen och en del fest.

Att på ett födelsedagsparty på en pub dansa med hans kompisar var jättekul, men inte så smart med rejäla gå-skor som ger bra fäste... 

Att vandra runt på Manhattan, inte alltid med mål, varje dag ca 20000 steg (upp till 28t som 'rekord'), titta, spana, återvända, har varit semester..

Att få vara med på en lektionen med personanalys och som avslutning själv bli analyserad var mycket intressant.
 
Att få träffa lärare som bara öser beröm över sonen har varit överväldigande.

Att få se sonen på scen och på film var... fantastiskt! Han ÄR jätteduktig, jag förstår lärarnas kommentarer... SÅ roligt att få vara delaktig! 

Tror knappt att planet startat från Newark innan jag hade somnat. Hade ingen aning att jag var så trött... Sov väl inte mer än max en timme, var sedan vaken hela vägen till London och planbyte. Sedan var det dags igen att somna... Rätt 'pigg' när jag landade, vilket ju var bra.
Blev nämligen hämtad av en arbetskamrat till kyrkan, där 'Öppet kyrkoråd' pågick. Tjoho, in i arbetet på en gång!
 
Sedan direkt till Löwenströmska sjukhuset där mor ligger för utredning av ont i ryggen. Trodde hon skulle vara sängliggande, men tillsammans med min bror med yngsta dottern mötte hon ute på en parkbänk i solen. Skönt, men det är resultatet av bra värktabletter.. 

Idag, efter drygt en vecka, kom röntgensvaret - kompression av ryggkotor. 'OK, ingen inbillning alltså', var mors kommentar... nja, den som sett hennes smärta hade nog inte trott det. Idag planering med bl.a. kommunens handläggare för att se vad som kan göras för henne. 
Vattenskada hemma hos mor gör ju att det inte blir så lätt att återvända hem. Min syster blir med på mötet, bra. Vet inte om jag skulle varit så klartänkt för det... 
 
Har tagit det oerhört lugnt idag, orkar liksom inte engagera mig, är liksom yr emellanåt. Det finns en del att göra hemma efter resan. Har iofs tvättat klart, alltid något. Hoppas jag piggnar på mig innan kvällens körövning inför vårkonserten med en massa utantill-sånger.
Dags att ta tag i mitt liv!        

Hedersmord??

Jag har svårt att förstå att ett mord som begås inom familjen för att bevara familjens 'heder' kan kallas för hedersmord. 

Smaka på det igen... heders-mord, ett mord som en familjemedlem begått - i veckan mördades en 19-årig kvinna där brodern häktats för mordet och MODERN för anstiftan - HEDER??? Nej, ett SKAM-mord är det frågan om! 

Skam åt dem!    

Ny layout..

(.. på bloggen, vad jobbigt det är när man inte hittar igen sig på en gång! Parentes-suck! )


Nå, nu är det sista rycket innan avresan på söndag till New York. Om jag längtar...? Jotack, det kan man nog säga. 
Har bara ett konfaläger och en gudstjänst kvar att 'ta hand om' först.. Har inte så särskild lust at jobba öht, men det är ju iaf kul med ungdomarna. 
Sista rycket hemma att packa det sista, städa, tvätta, vattna... osv. Det kommer att bli SÅ skönt att komma till Arlanda, och bara sätta mig i en restaurang och äta lunch innan avfärd. Koppla av, njuta av att vara på väg, ta en öl, skriva lite, träna lite sånger för vårkonserten, ... ... tja, ha det bra! Väl på plats kommer ju sonen att vara rätt upptagen, minst sagt, men något ska vi hinna ses, och göra något tillsammans.
Hoppas bara att vårallergin tar semester samtidigt som jag. Är rätt less på alla nysningar och rinnande näsa. 
..läängtar iväg ...       

Lite less..

.. blir jag på kliande näsa... Har inte varit med om att en förkylning kommit så snabbt, mitt i natten. Trodde/hoppades ett slag att det bara var allergi, men tyvärr. Har inte tid att vara sjuk!! Fast när har man det... har iaf varit hemma idag och slöat, har väl oxå behövts. Har dock liite för mycket att göra nu dessa två veckor innan New Tork-resan. Två musikcaféer, gudstjänster, soppa-med-sång, plus div-jag-vet-inte-allt... PLUS att det var kanske en del att fixa innan resan... var det därför kroppen sade ifrån, eller... ?

Påsken..

.. var bara sååå fin på alla sätt, jag förutom att jag inte var i kyrkan förutom på en vigsel... Men många vänner hade jag möjligheten att träffa under veckan i Östersund och Åre. Jag är så tacksam över de fina dagarna, även om vädret inte var det och jag inte ens var ute på skidor... Nästa gång så!

Idag, vilken fantastisk vårdag det blev efter snön som vräkte ner igår. Strålande sol, så när jag jobbat klart hämtade jag mor och så gjorde vi en solutflykt till Sigtuna, och vandrade runt i Viby by. Mysigt!

Och nu ikväll har jag äntligen, för ffg på flera veckor!!, pratat med sonen i NY. OJ, så roligt och vad jag längtar efter att fara dit till honom!! Om två veckor bär det av, och jag fattar knappt att det är dags. 'Graduation' - jag undrar om han får ha en sådan där fin rock och tofshatt man sett på film? Jag lovar att fota lite extra :)

Får vara med om så mycket fint med honom - sista scenpresentationen, sista filmen (för skolans räkning) och så en fullängdsteater han gör utanför skolan som har sin premiär när jag är där!! Känns bara rätt fantastiskt!

Besvärligt med packning, hur mycket kan jag avstå från att ta med.. det gäller att banta grejorna på vägen dit! En del får jag ta med hem av hans grejor, en del annat kaaanske jag kommer att köpa.
Asch, med lite tvättmedel och en uppblåsbar galge i väskan, så kan man avstå från många ombyten!!

Just nu känns det som ett lite väl späckat program innan jag ska resa, massor ska hända på jobbet. Och verkligen in i det sista - avslutar med en konfirmand-övernattning, som avslutas med gudstjänst på söndag kl.10. Flyget går 15.40 - så dubbla packningar blir det den helgen! Tur mitt arbetsrum kan härbärgera den andra..

Och på flyget måste jag försöka lyssna in mig på vårkonsertrepertoaren med La Cappella. Många låtar är det som ska vara utantill, och som jag är borta två veckor vill det till att plugga på resan. Tror kanske inte jag blir så.. effektiv i NY!
Eller så sover jag bara efter tempot dessa veckor............

Längtar!!!

Och så meddelar sonen hemkomsttider för sommaren dessutom - lycka... :-)

Rädsla..

Känner en kloking som på sin blogg skriver att nu, som 23-åring, har han kommit på vad han faktiskt är mest rädd för i livet. Lycka, framgång och kärlek - för att allt det som ger så mycket också kräver så mycket... engagemang, sårbarhet, offer och uppoffringar... För andra tar det så mycket längre tid... typ 55.. eller hur många är det inte som aldrig vågar ta ett språng!

Det påminner mig om ett urklipp jag fått för länge sedan med en intervju med Nelson Mandela - han sade så här (hittade det kort på nätet, men minns en fortsättning oxå):
'Our biggest fear is not that we are inadequate, our biggest fear is that we are powerful beyond measure. It is our lightness not our darkness that frightens us' ...
'And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same.

Sedan minns jag att han fortsatte ungefär så här:
'Om vi tog den (kompetensen) på allvar, vem vet vad vi kunde uträtta då...'
Ja, se det kan man fundera länge på!

Arabiskt äventyr

Jag har faktiskt gjort det... hoppat av arabiska-kursen och det efter halva tiden. Det var bara att inse att trots att jag ville lära mig så skulle det gå för mycket tid till det. Jag kände mig stressad över att inte göra det jag borde/ville/egentligen skulle behöva. Lärarens ambition kändes större än min. Ville nog också lära mig ett mer praktiskt ordförråd än 'roddbåt' och 'metallsvarvare'.

Det känns iaf konstigt... jag brukar tjura på...

Men ack så befriande första torsdagen som jag INTE stresstog pendeln in till Sthlm för kurs..