New York...

Borde ligga, men svårt lämna datorn. Sonen har hittat boende i NY, hur kul som helst! Vilken lättnad att slippa bo längre på vandrarhem.. Det ordnar sig efterhand för honom, vad skönt... Var onekligen lite oroligt i helgen med Irene 'på besök', han som knappt hann komma fram innan hon kom! Men det var mindre problem där han bodde, och han var väl förberedd trots allt på värre. Skönt...

En psalm tänker jag på..

..'Sorgen och glädjen de vandra tillsammans'.. fast bara de orden! Jag är ju hur glad som helst, och stolt över sonen som i natt landat i New York för att gå teater/skådisskola. Har haft hans sällskap hemma innan avresan här i mer än en vecka, fantastiskt! Men att stå där på Arlanda och se honom ta av skärpet för att gå in genom säkerhetskontrollen, och inte veta när det är möjligt att se honom här - eller där! - igen, då kom tårarna.. de motvilligt trillande tårarna... inte ville jag att min, faktiskt, sorg skulle missfärga de sista minuterna. Men jag tror nog, och hoppas, de blev snabbt bortglömda! SÅ mycket spännande som väntar..

Tänk att få, och ta denna möjlighet! Oj, vad skall komma..

Här hemma blir det viss terapi, eller snarare städning efter gemenskapen! Det tar nog någon dag, blir rätt ineffektivt då jag jobbar hela helgen och mor fyller 94 på söndag! Jag bakar lite hos henne på lördag efter jobbet och sover över till söndagen, för enkelhetens skull. När blev hon sjungen för en födelsedagsmorgon senast??? Mycket familj nu! Härligt....

Nya vyer

Vi firar - om ca en vecka åker sonen till New York, han är antagen till skolan!!
Fantastiskt roligt!!!

Amerikafarare

Ja, inte jag, men min son! Till veckan drar han iväg, för minst ett år, kan bli fler, till en skådis-skola i New York. Känns spännande för oss alla...
Får man vara avundsjuk på sin egen sons driftighet, mod och energi?

Nu har jag suttit vid datorn mest hela dagen, mellan maskintvättarna. Rätt dumt när det finns så mycket jag skulle behövt göra. Hjärnan känns såsig, känner mig lite omotiverad trots allt.
Hur får man upp energin till att göra nytta?

Återgång..

Snart tillbaka till rutiner, och i ärlighetens namn kan det kännas rätt skönt. Nog gillar jag att vara ledig, men det känns som om hjärnan såsar till sig efter ett tag...

Blev upprörd igår vid en konsert som avslutade en dirigentkurs. En av körsångarna hade 90% av sin uppmärksamhet på en av de tillresta lärarna... Pinsamt... Undrade med likaledes körsjungande vännen H om det uppenbara förhållandet stämde. Jodå, dessutom något mer som gjorde mig rätt irriterad.

Samme lärare har ett tidigare år gjort samma sak, men nu var det tydligen 'annorlunda för jag är ju lyckligt gift'.
Dessutom NYGIFT! Jaha, och varför göra samma sak iår igen då??
Inte nog med att det var ett förhållande, dessutom upplevde jag honom nästan dubbelt så gammal som hon..

Vad är det som gör att vissa män tror sig vara Guds gåva till kvinskligheten, och bara måste dela med sig till alla?
Varför har en del män inga som helst normala moralspärrar??
Varför går så många tjejer på detta???

Får bara känslan att han måtte ha urdålig självkänsla som ideligen måste få den bekräftad, och dessutom av unga tjejer.
Har själv en gång blivit utsatt för ett dylikt försök, varför detta gjorde mig så upprörd!

Fy fabian för sådana män!