En psalm tänker jag på..

..'Sorgen och glädjen de vandra tillsammans'.. fast bara de orden! Jag är ju hur glad som helst, och stolt över sonen som i natt landat i New York för att gå teater/skådisskola. Har haft hans sällskap hemma innan avresan här i mer än en vecka, fantastiskt! Men att stå där på Arlanda och se honom ta av skärpet för att gå in genom säkerhetskontrollen, och inte veta när det är möjligt att se honom här - eller där! - igen, då kom tårarna.. de motvilligt trillande tårarna... inte ville jag att min, faktiskt, sorg skulle missfärga de sista minuterna. Men jag tror nog, och hoppas, de blev snabbt bortglömda! SÅ mycket spännande som väntar..

Tänk att få, och ta denna möjlighet! Oj, vad skall komma..

Här hemma blir det viss terapi, eller snarare städning efter gemenskapen! Det tar nog någon dag, blir rätt ineffektivt då jag jobbar hela helgen och mor fyller 94 på söndag! Jag bakar lite hos henne på lördag efter jobbet och sover över till söndagen, för enkelhetens skull. När blev hon sjungen för en födelsedagsmorgon senast??? Mycket familj nu! Härligt....