Jag har faktiskt gjort det... hoppat av arabiska-kursen och det efter halva tiden. Det var bara att inse att trots att jag ville lära mig så skulle det gå för mycket tid till det. Jag kände mig stressad över att inte göra det jag borde/ville/egentligen skulle behöva. Lärarens ambition kändes större än min. Ville nog också lära mig ett mer praktiskt ordförråd än 'roddbåt' och 'metallsvarvare'.
Det känns iaf konstigt... jag brukar tjura på...
Men ack så befriande första torsdagen som jag INTE stresstog pendeln in till Sthlm för kurs..
2 kommentarer:
Puss! Ibland, trots att det är tråkigt, måste man lägga med av med saker bara för att man har kommit fram till var ens egen bristningsgräns ligger. Jag tycker det låter klokt och tråkigt på samma gång! :) Men otroligt stolt för att du vågade från första början och stolt över att du också kan inse att du kan släppa det! POK!
Tack! Ja, jag startade med entusiasm, men insåg efterhand vilken stressposition jag försatt mig i. Rätt korkat, kan man tycka. Då får man göra ngt, trots allt var det lite smärtsamt!
Skicka en kommentar