Laangt om laenge...

Oj, vad jag har varit flitig h'r d[! 
Och nu aer det raett irriterande att tangentbordet faatt fnatt och utesluter vaara svenska bokstaever, tur man kan leka danska daa... 

Har jag ngt att skriva om? Egentligen massor, men.. 
Den stora saken som dominerat slaektens liv i aar aer ju olyckan som drabbade min bror i slutet paa september. Mycket svaart skadad var han utan medvetande i 7 veckor, sedan vaknade han till liv. Laangsamt foersta dagarna, sedan vaken laanga stunder. Och en laang och bitvis plaagsam rehabilitering tog vid. Men tacksam foer att han levde!
I april fyllde han 65 paa sjukhuset, och veckan efter fick han komma hem. Frid och froejd? NEJ!
Behov av assistans morgon och kvaell foer klaeder, paa dagen foer promenad och traening... varje dag. Inrutat, tufft.
Fysiskt mycket skadad, hoeger arm naestan obrukbar, gaar fortfarande mycket stappligt.
Vaenster arm ganska hyfsad efter omstaendigheterna. Hjaernan jobbar oavbrutet med att foersoeka ny-orientera sig, kaenna igen maenniskor gaar.. ibland.Senaste gaangen vi saags paa benen var jag mina egna tvaa mostrar...den ena lever inte, den andra har precis fyllt 90... Antagligen var det bara namn som doek upp i huvudet!

I juni till stugan, klarade sig med klaedassistans enbart. MEN, psykiska problem - mycket beroende paa splitter i hjaernan fr.a. mitt i pannan - som skapade frustration och mycken  aggressivitet mot familjen gjorde att han trots allt fick aatervaenda till sjukhuset. Och nu aer det aaterhaemtning efter en tuff lunginflammation som gaeller. Och hur pigg blir man av det?
Deprimerad aer vael bara foernamnet. 
Laett att aateruppta rehabiliteringen? Njae, skulle inte tro det! Det kaenns som tillbaka till ruta 0,5 eller januari i funktion och haelsa! Livslust? Inte saa mycket... aatminstone inte aen!

Igaar laag han bara i saengen, ville inte oeppna oegonen ens, men aat till slut lite grann mosade jordgubbar och kraem med mjoelk naer jag matade honom och drack naestan en halvliter saft! Det var iaf ett stort framsteg fraan en klunk saft paa morgonen och DEN var den foersta sedan i helgen!!

Det s.k. resultatet har vi inte sett aen, men det lutar aat en geriatrisk avdelning naagonstans. Till skydd foer baade honom och familjen. Eller saa personlig assistent hemmavid. Suck.
MEN HALLAA! Vart tog planen paa en skoen pensionstid vaegen? Han som hade foerberett den saa noggrant i saa maanga aar.... Det aer GRYMT!

Naagot som ocksaa kaenns MYCKET tufft aer att den som koerde paa honom inte kommer att aatalas av allmaen aaklagare. (Varfoer, aer jag inte saeker paa daa jag inte laest domen, daerfoer ska jag inget saega.)
NEJ, vi faar inte tillbaka vaar man/pappa/bror/vaen foer det, jag vet, och jag foersoeker att inte vara haemdlysten. Men visst aer det konstigt??? 
Han har totalt sabbat min brors liv, och hela hans egna familj har farit mycket illa och inget haender med den som gjort det... 

Han skulle faktiskt behoeva se min bror foer att foerstaa vad han staellde till med........ 

Godnatt!

Framtid... eller ...???

..länge sedan ... har inte känt mig ha något behov att skriva... men idag fick jag!
Ett möte på jobbet, som jag egentligen inte var inbokad på, men halkade med på eftersom jag ju var där. Ett möte med ett blivande brudpar och präst.
Inget konstigt, trevligt att få vara med. Men mötet gjorde mig så upprörd och frustrerad, att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag tror faktiskt inte att brudparet märkte något, tackochlov. 

Jag spelade låtar för ingångsmusik, de valde. Sedan utgångsmusik - 'då vill vi ha den här' - och spelade den på mobilen. Jaha, en poplåt. Visst.   'Nä, vi ska ha den på CD' ...
Jag försöker få dem att lägga den låten inte som utgångsmusik, utan som 'solo'stycke någonstans i gudstjänsten. 'Nä, vi har bestämt oss för att vi vill ha den så här'. Ja, vi har ju spelare här i rummet så det går ju bra, blir prästsvaret.
Jag höll på att gå upp i atomer, jaha, packade ihop mina saker, småpratade lite med barnet i familjen och gick. 

Vad gör man? HUR gör man?

Jag pratade sedan paret gått med mina två, i pratstunden, involverade arbetskamrater, och sade att jag hade känt mig TOTALT överkörd. Inget stöd hade jag fått, tvärtom.
Är det så här vi vill ha det, ingen levande musik? Om detta par nu fick tillåtelse att ha CD som utgång, då måste ju andra oxå få det. 'Och då vill vi ha CD både in och ut!' 

Och då kommer det inte att bli någon som spelar vare sig in eller ut på vigslar, eller inleda eller avsluta på begravningar. (Jodå, jag hade en sådan liten kontrovers förra veckan, som tackochlov berodde på ett missförstånd med en entreprenör...)

Och förresten, spela till psalmer, de finns väl inspelade??

Om vi fortsätter att lägga oss platt, så kommer vi att avskaffa oss själva. Vill vi det?
Jag blir så fruktansvärt frustrerad, jag vet inte vart jag tar vägen.... 

Är jag bara ett stort teknikfientligt surkart ..?

Hur 17 gör andra???

Nå, det finns kanske andra jobb...vilket oxå känns lockande med tanke på omorganisationen i Svenska kyrkan...  fast vad för en som är halvvägs 50-60 ... ...

Resa och återvända

Hemkommen! 
Det känns bra iofs att vara tillbaka till det vanda, men trist ändå. Det har varit två fantastiskt roliga veckor i New York, med många möten och roliga samtal, med allt av vardagsliv med sonen och en del fest.

Att på ett födelsedagsparty på en pub dansa med hans kompisar var jättekul, men inte så smart med rejäla gå-skor som ger bra fäste... 

Att vandra runt på Manhattan, inte alltid med mål, varje dag ca 20000 steg (upp till 28t som 'rekord'), titta, spana, återvända, har varit semester..

Att få vara med på en lektionen med personanalys och som avslutning själv bli analyserad var mycket intressant.
 
Att få träffa lärare som bara öser beröm över sonen har varit överväldigande.

Att få se sonen på scen och på film var... fantastiskt! Han ÄR jätteduktig, jag förstår lärarnas kommentarer... SÅ roligt att få vara delaktig! 

Tror knappt att planet startat från Newark innan jag hade somnat. Hade ingen aning att jag var så trött... Sov väl inte mer än max en timme, var sedan vaken hela vägen till London och planbyte. Sedan var det dags igen att somna... Rätt 'pigg' när jag landade, vilket ju var bra.
Blev nämligen hämtad av en arbetskamrat till kyrkan, där 'Öppet kyrkoråd' pågick. Tjoho, in i arbetet på en gång!
 
Sedan direkt till Löwenströmska sjukhuset där mor ligger för utredning av ont i ryggen. Trodde hon skulle vara sängliggande, men tillsammans med min bror med yngsta dottern mötte hon ute på en parkbänk i solen. Skönt, men det är resultatet av bra värktabletter.. 

Idag, efter drygt en vecka, kom röntgensvaret - kompression av ryggkotor. 'OK, ingen inbillning alltså', var mors kommentar... nja, den som sett hennes smärta hade nog inte trott det. Idag planering med bl.a. kommunens handläggare för att se vad som kan göras för henne. 
Vattenskada hemma hos mor gör ju att det inte blir så lätt att återvända hem. Min syster blir med på mötet, bra. Vet inte om jag skulle varit så klartänkt för det... 
 
Har tagit det oerhört lugnt idag, orkar liksom inte engagera mig, är liksom yr emellanåt. Det finns en del att göra hemma efter resan. Har iofs tvättat klart, alltid något. Hoppas jag piggnar på mig innan kvällens körövning inför vårkonserten med en massa utantill-sånger.
Dags att ta tag i mitt liv!        

Hedersmord??

Jag har svårt att förstå att ett mord som begås inom familjen för att bevara familjens 'heder' kan kallas för hedersmord. 

Smaka på det igen... heders-mord, ett mord som en familjemedlem begått - i veckan mördades en 19-årig kvinna där brodern häktats för mordet och MODERN för anstiftan - HEDER??? Nej, ett SKAM-mord är det frågan om! 

Skam åt dem!    

Ny layout..

(.. på bloggen, vad jobbigt det är när man inte hittar igen sig på en gång! Parentes-suck! )


Nå, nu är det sista rycket innan avresan på söndag till New York. Om jag längtar...? Jotack, det kan man nog säga. 
Har bara ett konfaläger och en gudstjänst kvar att 'ta hand om' först.. Har inte så särskild lust at jobba öht, men det är ju iaf kul med ungdomarna. 
Sista rycket hemma att packa det sista, städa, tvätta, vattna... osv. Det kommer att bli SÅ skönt att komma till Arlanda, och bara sätta mig i en restaurang och äta lunch innan avfärd. Koppla av, njuta av att vara på väg, ta en öl, skriva lite, träna lite sånger för vårkonserten, ... ... tja, ha det bra! Väl på plats kommer ju sonen att vara rätt upptagen, minst sagt, men något ska vi hinna ses, och göra något tillsammans.
Hoppas bara att vårallergin tar semester samtidigt som jag. Är rätt less på alla nysningar och rinnande näsa. 
..läängtar iväg ...       

Lite less..

.. blir jag på kliande näsa... Har inte varit med om att en förkylning kommit så snabbt, mitt i natten. Trodde/hoppades ett slag att det bara var allergi, men tyvärr. Har inte tid att vara sjuk!! Fast när har man det... har iaf varit hemma idag och slöat, har väl oxå behövts. Har dock liite för mycket att göra nu dessa två veckor innan New Tork-resan. Två musikcaféer, gudstjänster, soppa-med-sång, plus div-jag-vet-inte-allt... PLUS att det var kanske en del att fixa innan resan... var det därför kroppen sade ifrån, eller... ?

Påsken..

.. var bara sååå fin på alla sätt, jag förutom att jag inte var i kyrkan förutom på en vigsel... Men många vänner hade jag möjligheten att träffa under veckan i Östersund och Åre. Jag är så tacksam över de fina dagarna, även om vädret inte var det och jag inte ens var ute på skidor... Nästa gång så!

Idag, vilken fantastisk vårdag det blev efter snön som vräkte ner igår. Strålande sol, så när jag jobbat klart hämtade jag mor och så gjorde vi en solutflykt till Sigtuna, och vandrade runt i Viby by. Mysigt!

Och nu ikväll har jag äntligen, för ffg på flera veckor!!, pratat med sonen i NY. OJ, så roligt och vad jag längtar efter att fara dit till honom!! Om två veckor bär det av, och jag fattar knappt att det är dags. 'Graduation' - jag undrar om han får ha en sådan där fin rock och tofshatt man sett på film? Jag lovar att fota lite extra :)

Får vara med om så mycket fint med honom - sista scenpresentationen, sista filmen (för skolans räkning) och så en fullängdsteater han gör utanför skolan som har sin premiär när jag är där!! Känns bara rätt fantastiskt!

Besvärligt med packning, hur mycket kan jag avstå från att ta med.. det gäller att banta grejorna på vägen dit! En del får jag ta med hem av hans grejor, en del annat kaaanske jag kommer att köpa.
Asch, med lite tvättmedel och en uppblåsbar galge i väskan, så kan man avstå från många ombyten!!

Just nu känns det som ett lite väl späckat program innan jag ska resa, massor ska hända på jobbet. Och verkligen in i det sista - avslutar med en konfirmand-övernattning, som avslutas med gudstjänst på söndag kl.10. Flyget går 15.40 - så dubbla packningar blir det den helgen! Tur mitt arbetsrum kan härbärgera den andra..

Och på flyget måste jag försöka lyssna in mig på vårkonsertrepertoaren med La Cappella. Många låtar är det som ska vara utantill, och som jag är borta två veckor vill det till att plugga på resan. Tror kanske inte jag blir så.. effektiv i NY!
Eller så sover jag bara efter tempot dessa veckor............

Längtar!!!

Och så meddelar sonen hemkomsttider för sommaren dessutom - lycka... :-)