Laangt om laenge...

Oj, vad jag har varit flitig h'r d[! 
Och nu aer det raett irriterande att tangentbordet faatt fnatt och utesluter vaara svenska bokstaever, tur man kan leka danska daa... 

Har jag ngt att skriva om? Egentligen massor, men.. 
Den stora saken som dominerat slaektens liv i aar aer ju olyckan som drabbade min bror i slutet paa september. Mycket svaart skadad var han utan medvetande i 7 veckor, sedan vaknade han till liv. Laangsamt foersta dagarna, sedan vaken laanga stunder. Och en laang och bitvis plaagsam rehabilitering tog vid. Men tacksam foer att han levde!
I april fyllde han 65 paa sjukhuset, och veckan efter fick han komma hem. Frid och froejd? NEJ!
Behov av assistans morgon och kvaell foer klaeder, paa dagen foer promenad och traening... varje dag. Inrutat, tufft.
Fysiskt mycket skadad, hoeger arm naestan obrukbar, gaar fortfarande mycket stappligt.
Vaenster arm ganska hyfsad efter omstaendigheterna. Hjaernan jobbar oavbrutet med att foersoeka ny-orientera sig, kaenna igen maenniskor gaar.. ibland.Senaste gaangen vi saags paa benen var jag mina egna tvaa mostrar...den ena lever inte, den andra har precis fyllt 90... Antagligen var det bara namn som doek upp i huvudet!

I juni till stugan, klarade sig med klaedassistans enbart. MEN, psykiska problem - mycket beroende paa splitter i hjaernan fr.a. mitt i pannan - som skapade frustration och mycken  aggressivitet mot familjen gjorde att han trots allt fick aatervaenda till sjukhuset. Och nu aer det aaterhaemtning efter en tuff lunginflammation som gaeller. Och hur pigg blir man av det?
Deprimerad aer vael bara foernamnet. 
Laett att aateruppta rehabiliteringen? Njae, skulle inte tro det! Det kaenns som tillbaka till ruta 0,5 eller januari i funktion och haelsa! Livslust? Inte saa mycket... aatminstone inte aen!

Igaar laag han bara i saengen, ville inte oeppna oegonen ens, men aat till slut lite grann mosade jordgubbar och kraem med mjoelk naer jag matade honom och drack naestan en halvliter saft! Det var iaf ett stort framsteg fraan en klunk saft paa morgonen och DEN var den foersta sedan i helgen!!

Det s.k. resultatet har vi inte sett aen, men det lutar aat en geriatrisk avdelning naagonstans. Till skydd foer baade honom och familjen. Eller saa personlig assistent hemmavid. Suck.
MEN HALLAA! Vart tog planen paa en skoen pensionstid vaegen? Han som hade foerberett den saa noggrant i saa maanga aar.... Det aer GRYMT!

Naagot som ocksaa kaenns MYCKET tufft aer att den som koerde paa honom inte kommer att aatalas av allmaen aaklagare. (Varfoer, aer jag inte saeker paa daa jag inte laest domen, daerfoer ska jag inget saega.)
NEJ, vi faar inte tillbaka vaar man/pappa/bror/vaen foer det, jag vet, och jag foersoeker att inte vara haemdlysten. Men visst aer det konstigt??? 
Han har totalt sabbat min brors liv, och hela hans egna familj har farit mycket illa och inget haender med den som gjort det... 

Han skulle faktiskt behoeva se min bror foer att foerstaa vad han staellde till med........ 

Godnatt!