Snickarverkstad

.. har jag haft i köket i helgen. Och roligt! 

I torsdags pratade pedagogen H och jag ang. söndagens höstfest i församlingen, en fest för att starta verksamheterna. Eftersom han och prästen skulle ut på kanothajk med vårens konfirmander på lördag-söndag, och inte jag (kördag med min nya kör i Uppsala) så lovade jag att fixa 'hål' till prästens idé om golf. Men HUR?? 

På hemväg, innan jag skulle hämta dagens övernattande Couch Surfare, handlade jag, bl.a. på Beijers bygg. För att göra en lång historia kort kom jag dessutom ut med en stor bunt skräpvirke av olika slag och en hjärna som snurrade vilt på idéer... 

Efter middagen (ärtsoppa och pannkakor, vad annars för en gästande resande en svensk torsdag?) gick vi igång bägge två och spånade idéer. Enkla ritningar producerades som jag sedan tog mig an på fredagen. Fem banor blev resultatet, med hjälp av en tur ner i husets återvinning på jakt efter burkar och plastflaskor! 

Men som det såg ut här.... försökte hålla undan efter täljandet och sågandet, men...  

Om banorna fungerade? Jodå, det gjorde det! En kräver lite modifiering, lite för brant, men t.o.m. den lyckades en man klara av. 

Om det blev en bra startdag? Nej, inte med tanke på vilka vi riktade oss till i första hand (barn och ungdomar), och sedan vilka som kom (pensionärer, endast en körflicka, och de övernattande ex-konfirmanderna!) . Men en rolig dag hade vi alla som kom!! Och en trevlig gudstjänst i gården. 

På kvällningen till mor, och en Skype-session med sonen i New York. Vilken lycka! Tänk att kunna få se hur han bor, prata hur länge som helst, utan att tänka på någon kostnad osv...och att få gratulera på 23-årsdagen!! Ja, hans 13-årsdag var inte kul.... då satt mormor, farfar och jag klistrade framför TV-n när han kom hem från skolan i lagom tid för en festmiddag....

Mormor mår inte så bra, har stora besvär med ryggen och tar sig knappt upp ur sängen. Hm. Tog med mig tvätt åt henne, ses ju senast på onsdag igen. Känns inte bra, känns som om det går fort nu med henne. Ont, orörlig, svårare att hänga med, .. .. men är man 94 så kanske man kan få bli lite trött på olika sätt. Men tråkigt är det .. .. .. 

Idag har jag städat, och tvättat tre omgångar totalt av mors fyra. Resten av dagen får gå till att öva sångerna från övningsdagen i lördags. HJÄLP! Det mesta ska vara utantill, och inte är det några lätta sånger öht. JA, jag kommer att få jobba med dem!! 

Allt gott i höstregnet!

     

New York...

Borde ligga, men svårt lämna datorn. Sonen har hittat boende i NY, hur kul som helst! Vilken lättnad att slippa bo längre på vandrarhem.. Det ordnar sig efterhand för honom, vad skönt... Var onekligen lite oroligt i helgen med Irene 'på besök', han som knappt hann komma fram innan hon kom! Men det var mindre problem där han bodde, och han var väl förberedd trots allt på värre. Skönt...

En psalm tänker jag på..

..'Sorgen och glädjen de vandra tillsammans'.. fast bara de orden! Jag är ju hur glad som helst, och stolt över sonen som i natt landat i New York för att gå teater/skådisskola. Har haft hans sällskap hemma innan avresan här i mer än en vecka, fantastiskt! Men att stå där på Arlanda och se honom ta av skärpet för att gå in genom säkerhetskontrollen, och inte veta när det är möjligt att se honom här - eller där! - igen, då kom tårarna.. de motvilligt trillande tårarna... inte ville jag att min, faktiskt, sorg skulle missfärga de sista minuterna. Men jag tror nog, och hoppas, de blev snabbt bortglömda! SÅ mycket spännande som väntar..

Tänk att få, och ta denna möjlighet! Oj, vad skall komma..

Här hemma blir det viss terapi, eller snarare städning efter gemenskapen! Det tar nog någon dag, blir rätt ineffektivt då jag jobbar hela helgen och mor fyller 94 på söndag! Jag bakar lite hos henne på lördag efter jobbet och sover över till söndagen, för enkelhetens skull. När blev hon sjungen för en födelsedagsmorgon senast??? Mycket familj nu! Härligt....

Nya vyer

Vi firar - om ca en vecka åker sonen till New York, han är antagen till skolan!!
Fantastiskt roligt!!!

Amerikafarare

Ja, inte jag, men min son! Till veckan drar han iväg, för minst ett år, kan bli fler, till en skådis-skola i New York. Känns spännande för oss alla...
Får man vara avundsjuk på sin egen sons driftighet, mod och energi?

Nu har jag suttit vid datorn mest hela dagen, mellan maskintvättarna. Rätt dumt när det finns så mycket jag skulle behövt göra. Hjärnan känns såsig, känner mig lite omotiverad trots allt.
Hur får man upp energin till att göra nytta?

Återgång..

Snart tillbaka till rutiner, och i ärlighetens namn kan det kännas rätt skönt. Nog gillar jag att vara ledig, men det känns som om hjärnan såsar till sig efter ett tag...

Blev upprörd igår vid en konsert som avslutade en dirigentkurs. En av körsångarna hade 90% av sin uppmärksamhet på en av de tillresta lärarna... Pinsamt... Undrade med likaledes körsjungande vännen H om det uppenbara förhållandet stämde. Jodå, dessutom något mer som gjorde mig rätt irriterad.

Samme lärare har ett tidigare år gjort samma sak, men nu var det tydligen 'annorlunda för jag är ju lyckligt gift'.
Dessutom NYGIFT! Jaha, och varför göra samma sak iår igen då??
Inte nog med att det var ett förhållande, dessutom upplevde jag honom nästan dubbelt så gammal som hon..

Vad är det som gör att vissa män tror sig vara Guds gåva till kvinskligheten, och bara måste dela med sig till alla?
Varför har en del män inga som helst normala moralspärrar??
Varför går så många tjejer på detta???

Får bara känslan att han måtte ha urdålig självkänsla som ideligen måste få den bekräftad, och dessutom av unga tjejer.
Har själv en gång blivit utsatt för ett dylikt försök, varför detta gjorde mig så upprörd!

Fy fabian för sådana män!