Har idag sett att komikern Lasse Eriksson har plötsligt dött. På scenen... det låter som en 'lycka' för mig! Tänk att få dö bokstavligen mitt i livet, mitt i verksamheten, inte bli liggande någonstans, inte gröpas ur av cancer... Chock för de anhöriga, men för många av oss låter det nog som något personligt bra. Förutom att man inte hinner med att ta adjö, att 'göra upp' om det varit ngt som inte varit bra, att inte hinna säga de sista kärleksorden..... det gäller att ta vara på tiden!
Allt gott!