Kontraster .. ..

...har jag varit med om denna helg. I torsdags fick jag på jobbet höra på en fantastisk människa.

Har Du möjlighet, lyssna på ett föredrag med Mikael Andersson! 'Benlös, armlös men inte hopplös'...

Det är svårt att förstå hur en människa kan ta sig över ett SÅ stort handikapp på det fantastiska sätt som han visar upp. Man kan bara börja ana vilket blod, svett och tårar som ligger bakom.
"Min största seger är när jag kunde klara mig själv på en offentlig toalett. Då var jag 25. Kan Du fatta hur världen öppnade sig för mig??"
"Jag ville vara normal. Men, känner Du någon som är det?"

Att se filmsnuttarna som togs när han var i tonåren; när han spelade bordtennis, innebandy, gjorde armhävningar i ringar, stod i handstående (!) på en plint... osv... gav nog lite perspektiv åt de killar som var där från en idrottsförening i närheten. Det gav det åt oss andra i alla fall!

"Se möjligheterna! Du kan! Försök åtminstone!"
Allmänt kladdigt hurtigt och kräkframkallande från någon annan än honom..
Ingen kunde gå därifrån oberörd! Eller otacksam, för det man faktiskt har...

Ja, JAG kände att jag för mycket tänkt 'jag är ju inte min företrädare, jag kan ju inte...osv' istället för att satsa på det som jag kan. Rädsla... vad kan jag... hur kan jag... med vad kan jag...

Kom hem sent, sedan skulle jag packa tre ombyten för en utflykt dagen därpå.
Större kontrast mot kvällen kan man svårligen finna.
Kl.11 fick vi, min vän H och jag, sätta oss i varsin stol i sminklogen (inte alls så mycket make-up som jag befarade det skulle bli), sedan bli duttad i håret (ja, det var verkligen ingenting.. ) och insläppt till fotografen.
Faktum är att det var vansinnigt roligt! Var det den gamla revytiden som gjorde sig påmind?
Tre ombyten med egna kläder, tre olika stilar om man ville det. 'Fram med axeln, titta neråt, lyft hakan... osv' Det var en upplevelse av yta som var lite knäpp och omvälvande.
(I söndagens DN fanns det ett stort reportage om just detta ställe. Haha, vi var inte ensamma att lockas av ytan.. )

'Jag kände inte igen mig' låter som om de gjorde om mig väldigt, men det gjorde de inte. Det jag inte kände igen var hur kameran fick mig att se ut... Tyckte själv jag blev vacker, och det har jag inte känt mig sedan den dagen vi gifte oss....

Djup kontra yta, kan det på så kort tid bli en intensivare illustration än så??

Sista..

..luckan från IKEA har kommit i veckan, jag har köpt överbryggningslisterna och socklarna, kompletterat med de kakelplattor som saknades - varför får jag nu ingen kontakt med snickaren som gjorde det tidigare jobbet? För lite jobb för att ta det på sig..? Kan väl svara då och säga det.. eller varför ingen kontakt?
Måste leta om jag faktiskt har en geringslåda, den behövs för alla listerna - borde i så fall kunna fixa det själv. Har dock svårigheter att fixa kaklet och luckan.. Vill faktiskt få klart i köket! NU!

Ser att det är evigheter som jag skrivit ngt här. Vad skriver man när man känner sig tom? Lite trött, lite less, lite ensam, lite kraftlös, utan lust, lite... neggo... Skönt med ledig helg, men vad gör jag med den? Sitter för länge vid datorn, går ineffektivt fram o tillbaka i lägenheten som skulle städas, plockar här, plockar där, får inget vettigt ur hemmahänderna, har egentligen massor att ta hand om... känner mig negativt hemmaslö...
Varför betyder det uppenbarligen så pass lite för mig hur det ser ut hemma så jag inte får det 'klart'?

Njutning...

Så otroligt SKÖNT det känns! Jag har lagt klart golvet idag... =)
Gissa om det varit svettigt, på flera sätt. Några av reserv'plankorna' har gått åt, så det var ju bra att jag hade några extra, men på det hela taget har det gått jättebra........
Nu ska jag njuta i duschen...

Jag är SÅ NÖJD!

Lättad..

..är jag denna vecka. Såg att ngn varit här och gjort ngt i köket - pluggarna i de borrade hålen i betonggolvet var borta - men inget besked. Oro... ska de komma hit med en torkfläkt... hur länge ska den stå.. vad kommer det att kosta..
Hittade tel.numret till den fuktmätande killen som jag träffade här tidigt och fick kontakt i måndags.
'Nämen, det är klart, jag meddelade vicevärden i fredags. Det är torrt! Om inte HSB har ngt att säga så är det bara att börja inreda.'

Ååååkej, vad säger HSB då?
'Jo, det är klart, sätt igång bara. Vaddå betalning, vill Du betala, eller?'
Nja, slipper jag är jag ju glad, men det sades ju att jag skulle det?
'Nä, det där får föreningen ta!'

VA???? JIPPIIIII!

Helt plötsligt, vilken present!
Från att ha sett 100-tusenlapparna fladdra, blev det en kostnad för ett nytt Pergogolv....
Jag är GLAD!

Idag ska jag börja lägga ut det nya golvet. Just nu känns det som om jag klarar allt...

Otrevligt..

... var det att en granne på första våningen tittade upp för ett tag sedan. Inte han, men ärendet.
Vi har haft inbrottsförsök i huset.

Låset i ytterdörren blev uppbrutet mitt på dagen.

Två karlar ringde på hos en dam och 'sökte någon' men hon bara slängde igen dörren när hon inte fick ett begripligt svar på hur de kommit in. En annan karl stod vid entrén och väntade när de andra kom ut, såg hon från fönstret.

Jag brukar faktiskt, med visst löje för mig själv, låsa dörren när jag går ner till soprummet eller upp till vinden. Det blir inte längre med löje.
Trist att känna att man inte kan lita på folk.

Golvfukt

Då var fuktmätningen gjord. TACK GODE GUD var det inget hos grannarna!!
Uppenbarligen har vattnet följt ytterväggen och inte gått rakt ner. Tack för det...

Däremot var det mer hos mig än vad som syntes, hela köksmattan måste nog rivas. Sedan ska det borras lite provhål för mätning i betongen, stå minst en vecka med avfuktare för att se utvecklingen, sedan mätning igen. Så får vi hoppas att det blivit torrt sedan!
Har jag tur, så ligger fukten kvar enbart i limmet under mattan, har jag otur har den gått ner i betongen.

Pratade med 'min' snickare som skulle göra om köket - 'tja det blir väl i andra halvan av november som det ser ut. Innan jul ska köket vara på plats i alla fall'.

Det är spännande med renoveringsprojekt ...^ ^ ...