Blir lite fundersam - mor börjar ha så väldigt ont i ryggen nu. Har haft på ena sidan, men nu är det bägge. Inte så konstigt, har man ont kompenserar man gärna, så då kan det 'sprida' sig, om det 'bara' handlar om muskelvärk. Tog sig nästan inte upp ur sängen i morse. Jobbigt...

Syrran har tagit kontakt med kommunen för att få mer hjälp till henne. Bra att det sker nu, det kan ju i värsta fall ta lite lång tid.

Det känns sorgligt att höra henne säga -
"Varför ska man behöva leva så länge?
Jag vill inte vara en belastning.
Jag vill inte bli så totalt beroende.
Vem är man till glädje för egentligen?"

Var till henne en snabbis igår kväll med lite som jag köpt på skördeauktionen på jobbet. Då blev hon glad och piggnade på sig. Hon behöver mycket kontakter, och just nu är hon mest hemma. Och dit är det mest jag som kommer. Det känns svårt.

Kanske inte bara värk, kanske en liten depression...?