Lumbago...

.. låter som en trevlig dans, men det är det definitivt inte.. Mor har det, sade läkaren igår. När jag nu googlar på det, verkar det vara en förhoppningsvis övergående smärta i ländryggen, typ ryggskott? Man får ju hoppas på det, med tanke på hur svårt hon har att röra på sig.

Hon ringde i går morse, hade så vansinnigt ont, att den hon pratat med tidigare på dagen på hennes läkarcentral sagt att hon skulle 'beställa ambulans och åka till Danderyd'. Ok, det lät ju allvarligt.. så hon iväg från Väsby, och jag ifrån Uppsala. Naturligtvis var jag för stressad för att fatta de körinstruktioner jag fick av en arbetskamrat, så jag körde rejält vilse... Men fram kom jag till slut, och där var mor på ortopeden i korridoren. Ynklig, ledsen.

Efter ett tag fick hon komma in på ett rum, och där blev hon liggande. De kom in ngn gång och tittade till henne, 'läkaren kommer snart' ... och det dröjde. Och lite till... eftersom hon låg på bäcken ville han inte kolla på ryggen förrän hon var klar...och det tog tid. Till slut var han i alla fall på plats, och kände på henne, klämde, och mor kved illa...

Men resultatet blev i alla fall att hon skickades hem, med recept på bättre smärtlindring. Hoppas det i alla fall! Det blir ju en nedåtgående spiral - man parerar smärtan genom att låsa fast sig/inte röra sig, och så blir det värre eftersom det faktiskt vore bättre att röra sig och träna. Så det fick hon oxå uppmaning till att göra.

Så hon hem med bårbil, och jag efter med min. Vi kom hem samtidigt, helt perfekt. Men inte var det kul för henne att känna sig så hjälplös under dagen.

Vi skrattade faktiskt tillsammans lite över hennes stressplanering på sjukhuset över - maten i kylen, dela upp den; -blommorna, har jag vattnat dem?; -betala räkningar är det ju snart dags för...osv. osv... Hon målade väggen full, stackars mor!

Sov över, fick verkligen se i morse hur otroligt lång tid det tar för henne att göra sig i ordning. Ja, först att öht ta sig ur sängen. Handtaget över sängen är guld värt för att sätta sig, men där på sängkanten fastnar hon länge. Och steg för steg fastnar hon, länge... tog väl nära 1½ timme att komma från sängen till frukosten!

'Att måsta bli så avklädd, att bli så hjälplös, att bli så totalt behövande..' osv. det är inte lätt när man är van att vara den som tar hand om. Och så sent som förra tisdagen var hon på mitt jobb på en aktivitet! Det känns helt otroligt idag när man ser henne knäa under smärtan...

Men hon är hemma i alla fall, DET är skönt!

Imponerad, faktiskt..,

..av den hjälp vi har fått till mor idag!
Syrran ringde, hade på fm fått kontakt med mors biståndshandläggare och bokat tid för ett möte på måndag. Kunde jag... ? Jodå, inga problem. Jubel nr 1!
Så jag ringer kommunen för att få tag på b-handläggaren, men får bara prata med någon på äldreomsorgs-kontoret. 'Vad behöver din mor för hjälp, då?'

Jag beskriver hur hon mår, behöver hjälp ta sig upp ur sängen, handtag?, men fr.a. en inomhusrollator. 'Jamen, det är inga problem, i princip bara att hämta ut en på hjälpmedelscentralen' Toppen, då kör jag dit i em!

Hinner bara lägga på så ringer b-handläggaren, och vi bekräftar mötet på måndag. Jubel nr 2! Jag nämner att jag ska och 'hämta ut' lite hjälpmedel. Nja, det skulle nog knappast gå så lätt... Nå, jag ska göra ett försök i alla fall, jag ringer och rapporterar efteråt, inför måndagens möte.

Kommer in på hjälpmedelscentralen i centrum, förklarar mitt ärende, .. och... 'nja, så lätt går det inte!! Men fyll i blanketten och gör en anmälan, så ska vi se, en sjukgymnast måste titta på ärendet.'
Hur det nu blir, så efter lite mer snack, så kommer jag i alla fall därifrån med en rollator! Jubel nr 3!

Hem till mor, hon provar, vi flyttar några möbler, tar en kaffe... och sjukgymnasten ringer mig! Mor får prata själv med henne, jag får avsluta --- och köra ner i princip direkt och hämta ut:
lite olika kuddar till stöd, strump-pådragare, tång att plocka upp från golvet med, men fr.a. - en dävert (ställning med handtag, att ställa bakom sängen)! Den monterade jag på en gång, och mor provade den, lycka, den funkar!!! Jubel nr 4!

Jag blev mäkta imponerad över deras snabbhet! Och de kommer även på måndag, kl.11, efter att b-handläggaren varit där kl.10!
Ibland kan man bli lycklig .. .. ..

Blir lite fundersam - mor börjar ha så väldigt ont i ryggen nu. Har haft på ena sidan, men nu är det bägge. Inte så konstigt, har man ont kompenserar man gärna, så då kan det 'sprida' sig, om det 'bara' handlar om muskelvärk. Tog sig nästan inte upp ur sängen i morse. Jobbigt...

Syrran har tagit kontakt med kommunen för att få mer hjälp till henne. Bra att det sker nu, det kan ju i värsta fall ta lite lång tid.

Det känns sorgligt att höra henne säga -
"Varför ska man behöva leva så länge?
Jag vill inte vara en belastning.
Jag vill inte bli så totalt beroende.
Vem är man till glädje för egentligen?"

Var till henne en snabbis igår kväll med lite som jag köpt på skördeauktionen på jobbet. Då blev hon glad och piggnade på sig. Hon behöver mycket kontakter, och just nu är hon mest hemma. Och dit är det mest jag som kommer. Det känns svårt.

Kanske inte bara värk, kanske en liten depression...?

Fördomar ..?

Kände jag blev lite störd nyss. Före 9 i morse ringde det från skyddat nummer, men jag hann inte ta det. Nåja, de återkommer väl om det var viktigt.

Nyss ringde det igen. Skyddat nummer.

En man med rejäl brytning i andra änden,
'do you speak english?' Jo, det förnekade jag ju ej.
'Är detta bensinstationen?' Va, nä, det är långt härifrån... tack och goodbye.

Jag kände mig misstänksam... Är det en koll om man är hemma eller ej ?
Läge för 'besök' ?

Fördomsfull.... eller ...?

Program

Känner mig rätt nöjd, äntligen tror jag att programmet till vår jubileumskonsert med La Cappella är klart. Nu saknas bara ett foto, som jag väl ska få ikväll.

Jag började, tack och lov!, i - imponerande.. - god tid, i vetskap om vad som kan hända. Och till en del har det det! Har nu suttit två nätter fram till 02-tiden och pysslat. Inatt satt jag och svor högt över ett kort som bara trasslade. Flyttade jag det en aning, sparade, och sedan gick vidare, så flyttade det ändå på sig till ny position. Jag höll på att bli GALEN! Att då hålla huvudet kallt och komma ihåg HUR sidorna skulle hänga ihop (liggande A4, dubbelvikt..) för att hamna på rätt ställe i tryckningen, det var.. inte så lätt!

Men nu känns det bra.
Tar med en utskrift till kören ikväll, så får de se det på riktigt. Känner mig lite stolt, faktiskt!

Syns & Hörs: Textad körsång

Något av det roligaste på länge.... lämpligt denna dag då kollekten gick till Kyrkosångsförbundet!
Syns & Hörs: Textad körsång

Hur tänker folk...

.. funderar jag ibland på. I morse i bilen på väg till jobbet t.ex.
Jag kör genom skog och mark på fin men rätt smal väg, i ett par mil. Oftast är det därför heldragna linjer på vägen. Jag hade en bil tätt efter mig genom skogen, därför tänkte jag att han skulle gå om mig när jag kom ut 'på fältet' i en lång, fin vänsterkurva med utmärkt sikt och bara normalt streckat. Men nej! Då väntar han tills den långa, fina god-siktiga kurvan tar slut, och går om när de tätare kurvorna börjar... och den heldragna linjen igen.

Hur tänker folk egentligen???