Eftersom detta enbart var 50% tyckte jag förstås att det fanns tid för mer, och självklart blev det franska i första hand! Men skulle jag inte komma in, så tog jag finska oxå, bara på kul.
Naturligtvis kom jag in på allt..det var inte riktigt meningen! Så, dags att välja språk!
Efter mejl-konversation med lärarna fick jag klart för mig att det inte krävdes några förkunskaper på finskan, och att 'det måste stå fel i katalogen, denna franska-kurs är ju på 25%'.
Jippee, då kan jag ju ta bägge - 50+25+25 blir ju bara 100%!!
Nästa mejl-kontakt, denna gång med kansliet, rättade det hela, 'nejdå franskan är på 50%.'
Hm, då hade jag redan hunnit med att tacka ja till allt...oj, hur ska detta gå? 125 % istället för 100? Tja, jag får väl börja, och välja när jag ser hur mycket arbete detta innebär.
Förra veckan 'tjuvstartade' finskan. Det var jättekul, tills läraren talar om att 'detta är en kurs på 50%, vi förväntar oss 20 tim arb/vecka'. Ojsan igen... jaha 25 % innebär alltså 50 % under halva terminen, inte 25 hela..? Dvs. 150 halva terminen och 'bara' 100 resten? Känner man sig rätt dum igen, eller?
Vi hade i alla fall riktig kursstart på finskan i måndags. Har suttit och pluggat läxan en hel dag denna vecka, det var inte så svårt som jag hade trott. Än så länge.. Är förundrad över ordförrådet jag trots allt hade, även om det är färgat av tornedalsfinskan. Känns helt klart överkomligt att ta detta.
Under finska-kvällen var det också info-träff för franskan. Då fick vi läxpapper m.m. (vi startar på riktigt till veckan) Har nu suttit igår & idag med dem, och det känns också helt OK. Ordförrådet är det inget problem med, än så länge, inte heller grammatiken. (TÄNK vad motivationen är viktig för inlärningen!! SÅ motiverad som jag var med franskan på gymnasiet tror jag knappast jag varit för något någonsin senare i livet!! Jo, förresten, kiswahilin på plats i Tanzania..) Man ska läsa två kapitel i taget från läroboken i förväg innan nästa lektion, och nu har jag i ett litet nafs gjort klart de 4 första kapitlen. Felfritt? Nä, inte riktigt, men i det närmaste. Skitkul är det minsta jag kan säga! Kanske kommer jag att kunna ta allt i alla fall, om nu franskan inte är så betungande och det är finskan jag får riktigt jobba med???
Det visar sig...Rent praktiskt funkar det i alla fall - måndag & fredag är det kördirigeringen på dagen, måndag & ibland torsdag kväll är det finska och slutligen tisdag kväll är det franskan. Måndag kväll kan ev. finskan krocka med att vi ska få vara med på Uppsala Akademiska Kammarkör (där professorn är dirigent) och auskultera samt dirigera själva. Nåja, det ska nog gå att fixa...
I övrigt?
På måndag alltså första träff för det som jag VERKLIGEN är här för. Lite lätt pirrigt är det allt! Sedan jag hade sökt så kollade jag på hemsidan hur många som sökt - det var 17 personer varav 14 i första hand, till max 10 platser. Då blev jag lite nervös om jag skulle komma in.. Visserligen hade jag ett 'halvt löfte' sedan 2001 (!) då jag gick en veckas sommarkurs med ansvarige professorn, Stefan Parkman ('sök så kommer Du in') men vaddå, det var ju 2001!! Mycket har hänt sedan dess, plus att jag ju inte visste vilka andra som hade sökt. Men jag kom alltså in..
Oj vad det känns spännande! Ett nytt liv hägrar!
Sedan jag berättat hemma i Östersund för 'alla', har jag fått många kommentarer liknande - 'du kommer inte tillbaka... du möter så mycket nytt nu att du inte vill tillbaka hit sen..' Äsch, jag har verkligen inte planerat det så, utan försökt säga att jag har så mycket planerat och ogjort i Östersund, som jag faktiskt vill genomföra. Men efter så många kommentarer, så börjar man ju fundera...vill de inte ha tillbaka mig..? Nå, min plan är i alla fall att återvända, men vad som inträffar i livet vet man ju aldrig.
Uppsala då. Tänk att det känns så bekant och hemtamt att vara här!! Jag körde ner hit förra måndagen 13/1, hämtade nyckel inne i sta'n och så till rummet. På tisdagen efter att ha packat upp så bara vandrade jag runt i sta'n och 'mutade in' den åt mig - nu är den MIN! Ett festfika på Ofvandahls hörde till förstås...
Det är ju några år sedan jag faktiskt bodde här - hösten -76 var det jag skulle läsa nygrekiska för att åka till Grekland och jobba. Pluggade gjorde jag ju, samtidigt som jag jobbade på Slottsfabriken och paketerade senap för att klara ekonomin. Men i Grekland hamnade jag inte då..det tog några år till!
Rummet? Jo, jag bor i korridor! Sedan jag hade sökt kurserna, satt jag nästan varje kväll minst en timme och letade bostad ute på nätet. Det var lite svårt, allt var - trots annons! - uthyrt då. Men samma dag som jag fick antagningsbeskedet fick jag ett svar på ett av mina många mejl - 'du verkar ju vara en perfekt hyresgäst'. JA, att ingen fattat det förut... En tjej som pluggar utrikes en termin och inte vill lämna sitt korridor-rum. Så här sitter jag, i ett litet eget rum på kanske 13 kvm (SÅ lättstädat!!) i en korridor i ett område som bara är så praktiskt (och eftertraktat, hörde jag i veckan..'HUR lyckades Du få rum DÄR??') och nära till allt, inte minst min skola. Jo, faktum är att både språken och kördirigeringen sker på samma ställe, 'Humanisten', som ligger 5 minuter bort till fots.
Korridor - jo, här bor fyra killar, åsså jag. En av killarna bor mest hos sin tjej, så honom har jag öht inte sett ännu. Men de andra tre är här i alla fall, och de är hur trevliga som helst. NEJ, jag tänker inte 'morsa' åt dem, det behöver vare sig de eller jag! Vi har redan haft ett möte för att bestämma ordningen här, gemensamma städningar, gemensamma utgifter m.m. Inga problem, bara trevligt! Gissa vad vi ska göra i morgon söndag? Städa ur kyl & frys! Det behövs... nästa söndag ska vi fira med att laga mat tillsammans. Har fått ner min libanesiska kokbok, som nu ligger ute i köket. Får se om det blir den menyn eller något annat.
Alltså, får man njuta så mycket som jag gör...? Det känns nästan oanständigt att gå omkring och bara ha det så BRA som jag har det. Få göra precis vad jag tycker mest om (dirigera och läsa språk!!) i en stad jag trivs i, där jag sedan förut har vänner - studerande/bofasta -, i en praktisk bostad, utan större bekymmer...? Oavsett vad som händer under terminen känns denna start som ett stort LYFT för mig. Det tänker jag ta fasta på!
I torsdags var det dags för Recce-middag på Norrlands nation. Ja, självklart är jag medlem där!
Recce=recentior=nybörjare. Lite mat (chili-con-carne) med underhållning av litet Storband och dansare från nationen och massor med information. Hamnade bredvid trevligt folk, där 3 av 4 hade anknytning till Östersundstrakten!
Under informationen efteråt så kunde man anteckna sig för att hjälpa till på nationen om man ville. Hm. Det ville man. Så jag har antecknat mig för att kunna diska, hjälpa till med annat i caféet, m.m. m.m. Det knäppaste jag anmälde intresse till var ..... studentspexet...!! Jo, det är sant! Jag vet inte om det är möjligt ö.h.t med tanke på studierna (jo, jag kanske skulle göra Det i första hand...eller..??) men ska i alla fall gå på första mötet på onsdag. Häpp!! Det vore så FÖRBASKAT kul att stå på scenen igen............................................22 år sedan sist med Åre-revyn..
JAG ÄR STUDENT. F.f.g. lever jag studentliv. Det gjorde jag inte på 70-talet, det gjorde man inte i våra kretsar. Men nu har jag betalat in mig på Recce-gasken i februari oxå.. Gasker är lite finare tre-rätters middagar med klädkod (kavaj/kostym resp. minst knälång kjol/klänning). På denna Reccegask får man lära sig hur man beter sig på en gask...fniss! Ska bli kul!
Förvisso är jag äldre än de jag hittills träffat. Detta har dock - inte ännu.. - känts särskilt besvärande. Antar att, eftersom dirigeringen riktar sig till yrkesverksamma, jag där kommer att träffa äldre, kanske jämngamla. Men hittills inga. Jag är så knäpp att jag trivs med det oxå...
Nej, nu kan jag inte skriva längre. Ska ta en kopp kaffe innan jag sätter mig & pluggar igen. Det var faktiskt lite trögt att komma igång, men efter en tröskel kände jag att jag NJÖT... Knäpp, jag vet...
Nog för idag! Ha en trevlig helg, hälsar lätt euforiska Gunhild!
3 kommentarer:
Hahaha! Vad härligt att läsa vad du sysslar med - och framför allt att du trivs så bra som du verkar göra!
Ser fram emot fler uppdateringar!
Tack Du!
Jo ATT jag gör... förälskelsefasen drar väl över..kanske..men tills dess så!!
Oj, du är så modig! Vilket förändring. Låter onekligen så roligt. Jag "fuskpluggade" via nätet jag. Men att flytta känns inte aktuellt för mig. Håller tummarna för dig och hoppas verkligen att du återvänder till stan sen! Du behövs här. Men om annat kommer ivägen så är det som det är, livet har sin gång, med allt som händer efter vägen.
Skicka en kommentar