Bilar ... ... suck, säger jag bara.......... Katalysatorbytet gick på nästan 3.500-, det var väl OK. Men så var det en liten detalj till.... packboxen inkl. kamrem, offert på 8.500- till..... Inte vet jag vad det är, men funkar det inte, så kommer det att bli ett säkert motorhaveri. Nej tack! Nu börjar denna kosta lite för mycket för mig som inte kan skruva själv!

Så det där med att vänta-tills-experterna-har-enats-om-vad-som-är-en-miljöbil-och-sedan-köpa, det föll idag. I veckan blir jag stolt ägare (har betalat handpenning.. ) till en begagnad gul Seat Leon. Den ser jättebra ut på alla sätt; och med dragkrok, motor- och kupévärmare m.m.... hoppas den funkar bättre än min nuvarande! Snacka om impulsköp .. .. Den är mindre, så det kommer att kännas konstigt att inte ha en kombi. Men en sådan behöver jag ju inte längre.. bara till flyttar, vilket jag hoppas ska dröja!


Allt gott!

Jo, lite grann överreagerade jag nog.. Vi pratades vid efter vigseln, och det visade sig att myggan inte funkar när man vänder sig mot altaret..systemet ska bytas ut.

Men jag tycker fortfarande att man lämnar de sörjande i tunga sorgen alldeles för mycket om man tar avskedet i samband med utgång. "Jag brukar säga att man kan göra så"

... kan man?

Förresten, det är väl en mänsklig reflex att försöka fly ifrån det som är lite obehagligt, inte konstigt om de 'väljer' utgångsalternativet... för visst är det jobbigt att gå fram till kistan och ta adjö - 'detta ÄR för sista gången'...

'Jag hör vad du säger'... jag får nästan knottror av den frasen! Det känns som om fortsättningen är 'men jag bryr mig inte..'

Kom ihåg en ny sak ang. begravningen idag - fick veta att på nästa (dagens var min första på denna tjänst!) begravning nästa vecka ska det vara CD-musik som inledning. Jag kommenterade det, och sade att där jag jobbat förut (var det inte t.o.m. Härnösands stift som utfärdade den rekommendationen?) var det sagt att levande musik ska inrama akten, först och sist, men däremellan 'hur mycket CD som helst' som illustration.
'Ja, kan du låta som en hel orkester så... jag tycker inte man ska vara så stelbent' fick jag till svar.

Denne präst och en till jag träffat verkar dessutom vägra bära mikrofon. (Jag på läktaren hade jättesvårt att höra honom idag.) Det har jag påpekat för den förste, men 'jag har så stark röst så jag hörs ändå'. Visst, för de flesta går det bra, men det finns så små och nästan osynliga hörapparater idag att man hinner inte med att se vem som har det när folk kommer in.. Man har alltså inte chansen att sätta på sig miken 'om det behövs'.

Att det sedan är klart trevligare att lyssna till en förstärkt röst, som kan vara mer avslappnad än en som måste ta i för att höras, är en bonus för alla.

Får jag ta i och säga att jag faktiskt tycker det är oförskämt att avstå från att använda mikrofon?

Faktiskt tycker jag bägge sakerna är en brist i den pastorala omsorgen... nu känner jag mig högtravande, men jag skulle inte vilja bli bemött på detta sätt som sörjande!

Nej, just det här var faktiskt inte så kul! Gruvar mig lite för morgondagen, jag bara måste prata med honom om allt detta!! Hur gör jag det både diplomatiskt och tydligt??? .. utan att låta alltför mycket som en riktig besserwisser...

- Förresten, varför kom jag att tänka på Ulf idag? Det är inte så konstigt - första gången jag träffade dagens präst berättade han att de varit studiekamrater på teologen... Lätt att tänka då - präster från samma tid, hur skulle Ulf ha gjort då?

Var med om en märklig begravning idag. Prästen ville ha avskedet efter postludiet - 'Har du något stillsamt att spela då?'

VA?

Detta är absolut första gången sedan jag börjat jobba som kantor 1979 som jag fått det önskemålet om upplägg. Jag brukar alltid tänka, vilket jag hade pratat med änklingen om, att det sista stycket ska få vara lite mer kraftfullt, till skillnad från det inledande, för att liksom 'bära ut' i vardagen. Det tyckte han var en bra idé. Och så kom detta önskemål!! Tycker det svär mot allt det jag tycker är bra.

Kände under gudstjänsten att jag inte tyckte om det. Hade en liten klump i magen när jag tänkte på hur jag skulle velat haft det på våra begravningar i familjen. Tårar började t.o.m. trilla vid tanken på om det varit så när Ulf begravdes.. (och DET är längesedan...) hade känt mig utslängd...
NEJ TACK, inte på det sättet!

Kände efteråt t.o.m. att jag mådde rent illa av det. Tycker att man då lämnar familjen kvar i sorgen när avskedet är det sista de är med om. Det ger inget hopp, inget ljus öht.
Kändes också som om man 'vill ha ut dem ur kyrkan' .. ..

Prästen och jag har en vigsel i morgon oxå, jag bara måste prata med honom om detta efteråt!
Undrar igen vad motivationen för detta är???

Tycker Du att jag är alldeles fel ute???

Idag har jag haft 'avslutningssamtal' med min arbetsledare. Allvarligt, eller hur...
Nej, inte då! Det är hon som ska sluta, inte jag... och jag fick så fina kommentarer om mig och mitt jobb (trots barnkörs-tillsvidare-inte-lyckande..) att jag nästan rodnade.
(Och i söndags fick jag efter vuxenkörens sista framträdande innan sommaren (!) av kören en jättestor ampelblomma, helt överflödande av blommor! Jag blev så glad och rörd... )

Det kändes därför sedan skönt att faktiskt gå lite tidigare - börjar tidigare i morgon i stället! - och haka på en inbjudan från Helena till bubbel på bryggan i solen i Uppsala! Jordgubbar inköpta efter vägen vid -landet fullbordade den näringsriktiga middagen. =)
Ska nog gå och lägga mig nu...

En skön morgondag önskar jag Dig!

Helgen i Estland blev riktigt trevlig! En massa upplevelser, en massa sång (4 ggr utomhus i regn och storm på lördag; i kyrkan på söndag...) en massa prat och lära-känna. Mycket bra. Kändes givande på alla sätt!

En spännande sak fick vi vara med om i söndags; en mans-dans-festival! 2700 män i alla åldrar (från 7 till 107 år som det sades) som dansade med schvung i olika grupperingar. Hela Estland representerat, en del i dräkter, en grupp i barfotabyxa i en saunadans (!)... brrr... knappt 10 grader och snålblåst! Impad...

Bil är inget att leka med - servicen blir rätt omfattande... katalysatorn totalpaj. Inte ens med en begagnad dylik till ersättning blir det särskilt kul... Nåja, den måste ju bara funka!

Nu ska dammsugaren igång, får Couch Surfar-gäster onsdag-lördag från Tyskland som ska på bröllopet. Ja, just det bröllopet! Intressant... innan jag skulle resa så långt utan att vara bjuden!!

All gott!

Varför är jag så känslig.. Sitter nästan med gråten i halsen när jag skriver. Varför då? Ja, jag har ju en provanställning, och det känns förvisso ovant. Vet med mig att bli bedömd i allt jag gör. Förutsätter det i alla fall... Tycker ju inte själv att jag gjort ett bra jobb med barnkörerna, de har decimerats rejält sedan jag kom. Jag är inte den roliga företrädaren.. Tyckte dock att det funkade rätt bra med de vuxna. Men vet inte det längre..

Såg nämligen ett inlägg på Facebook till förra ledaren som var med i söndags, när vår präst blev avtackad. En körsångare som tyckte att det 'var SÅ kul att se dig. Det fick mig att inse precis hur MYCKET jag saknar din ledning av kören'...
Ok, tackåbock... Funderade över om det var meningen att jag skulle se det, med tanke på på vilket ställe det skrevs..
Vi ska träffas ikväll med kören, grannkören och spelmän för att på fredag åka på vänorts-resa till Estland. Känns ju lagom kul just nu...
Se där, nu har jag grottat ner mig i negativa känslor ...
Självkänsla .. självförtroende .. inte samma sak, men ligger nära. Alltför nära. Vad gör man för att ta sig upp ur grottan.. ? Och bli den inspirerande typen när man inte känner sig så just då.. fram med skådespelartalangerna! Fast det lär väl märkas att det är det man gör.

En annan typ av jobb, någon, i Uppsala..?

Och benhinneinflammation har jag fått oxå... =(
Alltför intensiva försök till upphämtning av eftersläpning i laget för stegutmaning på jobbet har gett 'effekt', antar jag. Rolig dag idag...