Semester är skönt. I år extra roligt eftersom sonen kommer hem utrikes ifrån och vi kommer att tillbringa betydligt fler dagar tillsammans än jag hade vågat tänka.

Ibland kan semesterfrågorna 'vad ska ni göra' kännas besvärande. Måste det hända så mycket då? Just i år har jag dessutom bara tre veckor. Ovant. Kan kännas lite stressande kort.

Jag har fått två stora glädjeuppgifter under ledigheten - spela på ett dop i Åre åt vår mesta barnvakt och deras andra barn, och på ett bröllop i Skåne för en kusin till sonen. Fantastiskt!

Men visst. Ibland kan det kännas som om ledigheten kommer att gå åt till att förbereda sig för att jobba och sedan utföra det... semester/jobb?

Men vilket förtroende, och vilken glädje och förmån att få delta i dessa tillfällen!

Dagarna emellan känns dock viktiga att de inte blir för aktivitetsfyllda... Bara vara, inte göra, se något annat, återvända till hemtrakterna (för visst känns Jämtland så!), sitta med kaffe i Ullådalen, njuta av att se vänner och bekanta, utan stora åthävor... Ladda batterierna...

Jag längtar till veckan som kommer!