Musik..

.. är roligt! Har haft två mycket intensiva musikhelger på raken. För två veckor sedan så kom vännen M hit och vi spelade i gudstjänsterna på söndagen - längesedan, och smärtsamt roligt.. - sedan åt vi grekiskt, han for hem och jag gick på Matteuspassionen på kvällen i Domkyrkan, härligt!

I lördags var det så konsert på jobbet - invigning av vår digitala orgel i församlingshemmet, kul! - sedan på kvällen till en körkonsert här i Uppsala - Kanonbra! 'Trötta mödrars kapell' från Göteborg som spelade ihop med en damkör härifrån, Cikada tror jag det var. En väldigt rolig och bra konsert i alla fall!

Så en mycket intensiv gudstjänst på söndagen - några ur barnkören var med, och Henrik, Sargit och jag hade en Bibeläventyrsgudstjänst, som drog ut på tiden .. - med efterföljande Öppet kyrkoråd. Snabbt hem och så till en annan konsert i Gottsunda, med en stråkkvartett och gitarr. Intressant kombination, men svår rent ljudmässigt. Och tyvärr rätt tråkig....

Varför måste man se så allvarlig ut när man spelar? Det verkar inte vara kul alls?! Enda gången jag såg något spontant uttryck var när cellisten spelade lite fel, då kom en liten grimas.. och när gitarristen presenterade sin komposition dedicerad till sin spelande 'käresta', och denna räcker ut tungan (!) .. intressant reaktion... Kunde inte hejda mig från att frusta till lite...

Jag vill inte att musik ska vara så jobbigt...det ska vara kul att musicera! Försöker jobba med det med kören nu när vi ska göra en konsert med en jazztrio i maj. Våga leka! Våga skoja lite.. hoppas det blir bättre! Detta verkar vara en rejäl utmaning för oss..

Tänker ofta på Årekören, tänk vilket härligt lekfullt gäng! Ni har vågat ta ut svängarna och leka... vilken annan kör skulle våga sjunga med skurmoppar på huvudet..? Eller krypa ihop inne i en gruva och vänta på tecken att tåga fram.. ?
Oj, så mycket roligt vi hade... tack för de åren, vänner!!