Det regnar.
Det skvätter på rutan två trappor upp så det står härliga till. Nog behövs dropparna alltid! Såg idag hur gula en del gräsmattor hunnit bli efter denna tropiska period. Men....
det hade väl kunnat komma lite tidigare, och på nätterna.. ? Nu har ju jag fått semester!!

Nåja, det ska väl kunna bli bra ändå! Ska till veckan till Östersund och Yran. Det hör sommaren till på något sätt. Inte alla år har jag brytt mig om att gå alla tre dagarna, men det är rätt roligt att göra det. Möter så mycket musik jag aldrig annars skulle brytt mig om att lyssna på. Och det är kul och vidgar begreppen! Bra för mig som har musik som yrke..

Att man sedan, förhoppningsvis även i år, möter många bekanta under dagarna, gör ju inte helgen sämre. OK, korta möten, javisst, men ändå möten. Strosa, äta lite snabbt / och gott, lyssna en kvart här, en kvart där, stanna till lite längre någon annan stans. Jag ser fram emot helgen!!
Ses vi i sta'n?

BILEN - del fjortisjutton eller nå't .. .. ..
Tja, inte är det sagt att livet ska vara simpelt... I onsdags skulle jag köra Opeln till jobbet, eftersom jag hade en spekulant som skulle kika på den där. Skulle inte den spekulanten falla för min fina bil hade jag en här i Uppsala som var mycket intresserad. Jippiiiii - det är bra med anslag på bilens alla rutor!!!!

Startade den .. ???
....näää .. .. ..

På kvällen fick jag hjälp att dra den till verksta'n, där den nu väntar på domen.
Vet inget än, de hade inte tid innan helgen.

SUCK!

p.s. Här har jag min nya bil, kika på denna mobila blogg (trodde jag kunde skicka bilden till denna egna blogg men det blev en helt ny!) - lyckades dock få den till min blogglista, alltid något!
http://mudmow323.blogspot.com/

Visst är den fin ... =)

Vad glad man kan bli .. Pratade idag med förra veckans präst ang. begravning vi ska ha tillsammans i veckan. Ordningen är ändrad! Avskedet blir så att de får gå och sätta sig och lyssna på sista musiken!
Vad skönt det känns... varit lite rädd för att jag 'gjort bort mig' i förhållande till den prästen, men det kändes det inte alls som idag. Eftersom jag faktiskt hade ett riktigt och självupplevt skäl - inte bara 'det-har-vi-aldrig-gjort-förr'.. - så hade han tagit det till sig. Nu ska det bli trevligt att jobba ihop =)

Rekreation önskar jag Dig nu!

Bilar ... ... suck, säger jag bara.......... Katalysatorbytet gick på nästan 3.500-, det var väl OK. Men så var det en liten detalj till.... packboxen inkl. kamrem, offert på 8.500- till..... Inte vet jag vad det är, men funkar det inte, så kommer det att bli ett säkert motorhaveri. Nej tack! Nu börjar denna kosta lite för mycket för mig som inte kan skruva själv!

Så det där med att vänta-tills-experterna-har-enats-om-vad-som-är-en-miljöbil-och-sedan-köpa, det föll idag. I veckan blir jag stolt ägare (har betalat handpenning.. ) till en begagnad gul Seat Leon. Den ser jättebra ut på alla sätt; och med dragkrok, motor- och kupévärmare m.m.... hoppas den funkar bättre än min nuvarande! Snacka om impulsköp .. .. Den är mindre, så det kommer att kännas konstigt att inte ha en kombi. Men en sådan behöver jag ju inte längre.. bara till flyttar, vilket jag hoppas ska dröja!


Allt gott!

Jo, lite grann överreagerade jag nog.. Vi pratades vid efter vigseln, och det visade sig att myggan inte funkar när man vänder sig mot altaret..systemet ska bytas ut.

Men jag tycker fortfarande att man lämnar de sörjande i tunga sorgen alldeles för mycket om man tar avskedet i samband med utgång. "Jag brukar säga att man kan göra så"

... kan man?

Förresten, det är väl en mänsklig reflex att försöka fly ifrån det som är lite obehagligt, inte konstigt om de 'väljer' utgångsalternativet... för visst är det jobbigt att gå fram till kistan och ta adjö - 'detta ÄR för sista gången'...

'Jag hör vad du säger'... jag får nästan knottror av den frasen! Det känns som om fortsättningen är 'men jag bryr mig inte..'

Kom ihåg en ny sak ang. begravningen idag - fick veta att på nästa (dagens var min första på denna tjänst!) begravning nästa vecka ska det vara CD-musik som inledning. Jag kommenterade det, och sade att där jag jobbat förut (var det inte t.o.m. Härnösands stift som utfärdade den rekommendationen?) var det sagt att levande musik ska inrama akten, först och sist, men däremellan 'hur mycket CD som helst' som illustration.
'Ja, kan du låta som en hel orkester så... jag tycker inte man ska vara så stelbent' fick jag till svar.

Denne präst och en till jag träffat verkar dessutom vägra bära mikrofon. (Jag på läktaren hade jättesvårt att höra honom idag.) Det har jag påpekat för den förste, men 'jag har så stark röst så jag hörs ändå'. Visst, för de flesta går det bra, men det finns så små och nästan osynliga hörapparater idag att man hinner inte med att se vem som har det när folk kommer in.. Man har alltså inte chansen att sätta på sig miken 'om det behövs'.

Att det sedan är klart trevligare att lyssna till en förstärkt röst, som kan vara mer avslappnad än en som måste ta i för att höras, är en bonus för alla.

Får jag ta i och säga att jag faktiskt tycker det är oförskämt att avstå från att använda mikrofon?

Faktiskt tycker jag bägge sakerna är en brist i den pastorala omsorgen... nu känner jag mig högtravande, men jag skulle inte vilja bli bemött på detta sätt som sörjande!

Nej, just det här var faktiskt inte så kul! Gruvar mig lite för morgondagen, jag bara måste prata med honom om allt detta!! Hur gör jag det både diplomatiskt och tydligt??? .. utan att låta alltför mycket som en riktig besserwisser...

- Förresten, varför kom jag att tänka på Ulf idag? Det är inte så konstigt - första gången jag träffade dagens präst berättade han att de varit studiekamrater på teologen... Lätt att tänka då - präster från samma tid, hur skulle Ulf ha gjort då?

Var med om en märklig begravning idag. Prästen ville ha avskedet efter postludiet - 'Har du något stillsamt att spela då?'

VA?

Detta är absolut första gången sedan jag börjat jobba som kantor 1979 som jag fått det önskemålet om upplägg. Jag brukar alltid tänka, vilket jag hade pratat med änklingen om, att det sista stycket ska få vara lite mer kraftfullt, till skillnad från det inledande, för att liksom 'bära ut' i vardagen. Det tyckte han var en bra idé. Och så kom detta önskemål!! Tycker det svär mot allt det jag tycker är bra.

Kände under gudstjänsten att jag inte tyckte om det. Hade en liten klump i magen när jag tänkte på hur jag skulle velat haft det på våra begravningar i familjen. Tårar började t.o.m. trilla vid tanken på om det varit så när Ulf begravdes.. (och DET är längesedan...) hade känt mig utslängd...
NEJ TACK, inte på det sättet!

Kände efteråt t.o.m. att jag mådde rent illa av det. Tycker att man då lämnar familjen kvar i sorgen när avskedet är det sista de är med om. Det ger inget hopp, inget ljus öht.
Kändes också som om man 'vill ha ut dem ur kyrkan' .. ..

Prästen och jag har en vigsel i morgon oxå, jag bara måste prata med honom om detta efteråt!
Undrar igen vad motivationen för detta är???

Tycker Du att jag är alldeles fel ute???