Varför är jag så känslig.. Sitter nästan med gråten i halsen när jag skriver. Varför då? Ja, jag har ju en provanställning, och det känns förvisso ovant. Vet med mig att bli bedömd i allt jag gör. Förutsätter det i alla fall... Tycker ju inte själv att jag gjort ett bra jobb med barnkörerna, de har decimerats rejält sedan jag kom. Jag är inte den roliga företrädaren.. Tyckte dock att det funkade rätt bra med de vuxna. Men vet inte det längre..
Såg nämligen ett inlägg på Facebook till förra ledaren som var med i söndags, när vår präst blev avtackad. En körsångare som tyckte att det 'var SÅ kul att se dig. Det fick mig att inse precis hur MYCKET jag saknar din ledning av kören'...
Ok, tackåbock... Funderade över om det var meningen att jag skulle se det, med tanke på på vilket ställe det skrevs..
Vi ska träffas ikväll med kören, grannkören och spelmän för att på fredag åka på vänorts-resa till Estland. Känns ju lagom kul just nu...
Se där, nu har jag grottat ner mig i negativa känslor ...
Självkänsla .. självförtroende .. inte samma sak, men ligger nära. Alltför nära. Vad gör man för att ta sig upp ur grottan.. ? Och bli den inspirerande typen när man inte känner sig så just då.. fram med skådespelartalangerna! Fast det lär väl märkas att det är det man gör.
En annan typ av jobb, någon, i Uppsala..?
Och benhinneinflammation har jag fått oxå... =(
Alltför intensiva försök till upphämtning av eftersläpning i laget för stegutmaning på jobbet har gett 'effekt', antar jag. Rolig dag idag...
4 kommentarer:
Oj, oj, oj Gunhild. Låter trist. Inte alls roligt att läsa den kommentaren, jag skulle också ha blivit ledsen. Är det inte så att det kan vara så svårt att komma efter någon som har satt sin prägel på en grupp? Man jämförs hela tiden. Och har ens föregångare varit till belåtenhet då jämförs man ändå mer. Sorgligt att det ska vara så. Jag tror (och har hört) att du är en kanonbra körledare. Tror bara du har "oturen" att komma efter någon som präglat sin kör ordentligt. Du är bra Gunhild!! Du får nog ta det lite lugnare med stegen, även om ni har en tävling (det är aldrig bra att tävla ;). Varm kram till dig från Frösön, som nu har den ärorika temperaturen av 17 grader, det tar sig!!
Tänker på dig Gunhild. Minns med oerhörd glädje och stolthet vårt samarbete fram till Världens fest i Åre 2007. Det kändes tryggt att ha dig med där. Och din projektsång... Jag nynnar på den än. Du kan även om du inte lyckas behaga alla. Kram från Jan
Hej kära du!
Minns att företrädaren hade satt sin prägel och var mkt älskad där. Kanske behöver folket sörja uppbrottet en stund innan de kan gå vidare och ta in dig i sina hjärtan. Vi som har dig i allra innersta rummet i hjärtat vet att det är där du hör hemma. Och tänk bara på vilken succékontakt du fick med konfirmanderna omedelbart då du träffade dem!!!
KRAM!
Gabban
Tack för all uppmuntran =)
Jag skäms nästan lite, det ser ut som om jag fiskade efter beröm när jag skrev... men det gjorde jag faktiskt inte. Det var bara en riktigt låg dag. Någon gång ska väl det skrivas oxå, inte bara det som är någorlunda bra.
Eva - Visst är det lite svårt att komma efter en som varit så otroligt kreativ. Det känns ju verkligen som allt man gör blir bedömd med hennes måttstock... men den fyller bara hon!
Jan - Tack, det var en trevlig och viktig tid, tyckte jag med. Kul att tillfällighets-sången 'lever' än.. ;-)
Och, Gabban, jag vet i huvudet vad en sorgereaktion kan vara, men att få den kunskapen att matcha känslorna är inte alla gånger det enklaste. En annan dag hade jag kanske ryckt på axlarna åt kommentaren, och bara känt - vad trevligt att de gillade min företrädare så mycket..
Förresten, det var trevligt med konfirmanderna! =)
Nej, jag vet att det måste få ta tid. Det ovanliga just nu är ju att jag är provanställd, och då känns det lite allmänt osäkert. Man jämför sig själv kanske mer än vad andra gör, men de ska ju bedöma mig...
Skicka en kommentar