Solen skiner och jag ska ut på stan för att vara lite turist. Sista helgen här som student med -leg, känns lite trist.

Var igår på en jobbintervju... det kändes kul och trevligt. Lite nervöst, men trevlig stämning, kände god kontakt med 'prästen-jag-ska-jobba-med'. Får väl se om det var till fördel att jag var först ut bland de som ska intervjuas eller ej. Åtminstone två till förutom jag, tror jag det var.
Hoppas, hoppas... jag blev väldigt glad om det blev detta! På rätt sida om sta'n räknat från mor i Väsby, och lagom stor församling lite ute på landet men nära sta'n.

På söndag-tisdag får jag besök hemifrån av Lena som ska provsjunga. Kul! Får se vad vi kan hitta på här då.. sista rycket innan hemfärd på torsdag!

En solig dag önskar jag Dig!

Någon karneval blev det inte - när det kom till kritan kände jag ingen lust att trängas under eftermiddagen. Men det blev konsert och dans! Först kör(Tonprakt)konsert med litet storband, mycket trevligt och bra. Sedan ett soulparti med henne jag redan skrivit om i februari - kolla under fliken 'adress'! - Sani Gamedze! VILKEN RYSARE! Så proffsig, så fin röst, så... så... bara bra... hon går under huden på en...!
Och storbandet drog igång med dans efter henne, och jag som vanligt tog tag i någon karl för att komma igång. Folk verkar bara bjuda upp dem de känner.. Men sedan -
Oj, vad vi hade det roligt! Helena och jag dansade mycket med varandra, turades om att föra. Bytte mitt under danserna.. Det har jag aldrig gjort förut.. Vi fnissade oss över dansgolvet, och folk log åt oss. Kul var det!

Sedan en lugn söndag, tränade lite både piano och dirigering på skolan. Det kändes lagom.
Examen på måndag.. darrigt, nervöst för alla... tänk så dumt..! Men sådana är vi! Piano o sång (vilka begåvningar det fanns som inte hade märkts tidigare! Snacka om att bli impad!!) fm och dirigering em. Sedan lite bubbel, melon o skinka, även med lärarna. Trevligt o roligt på alla sätt. Vi elever gick sedan vidare till en restaurang för fest. Mmm, mysigt. Och en liten öl fram på kvällen på en musikbar, som tyvärr inte hade musik (sällan på måndagar ju...!), men prata kan man ju bättre då. Och sedan bryta upp. -------- Det var inte kul.

Jag har fått löfte att kopiera en sak som kom på mejlen till oss alla i klassen då mitt i natten efter uppbrottet. Helena Hansson, oboelärare i Uppsala, som jag haft så mycket roligt med, har skrivit detta. Jag har inte orden själv, men det kändes precis så här :

OCKUPANTERNA
De ockuperade ett rum i mitt hjärta.
De var inte alls våldsamma eller ovänliga
utan väldigt trevliga.
De roade sig både när jag var hemma
och på egen hand.
De har lekt allt vid det här laget.
Allt från ordlekar till hela havet stormar.
Alltid glada på något sätt,
ibland mitt i uppgivenheten,
De är märkliga människor,
Ockupanterna.
De som med en gång tog en stor plats i mitt hjärta.
Och så ikväll flyttade de ut.
På sitt eget glada, stojiga och högljudda sätt.
Inte ur mitt hjärta men ur min vardag.
Alldeles nyss drog var och en åt sitt håll.
Sista skrattet ekar.

Fortfarande.

Vi har verkligen haft en så otroligt trevlig klass! Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle kunna vara så kul i en sådan här grupp. Alla har stöttat varandra, har puffat och hurrat. Har brytt sig.. haft tokerier.. (Återträffar ska vi ha...) Hur kan man ha fått ha det så bra....??? Jag är så lycklig över denna vår!

Önskar Dig allt gott!

Et alors, nu är det gjort! Ikväll ska jag fira genom att gå på kör-och storbandskonsert med dans på Kulturhuset här i Uppsala. Känns bara så roligt! Den var lättare än jag trodde (hade knappt pluggat alls..), vilket innebär risk för slarv, förstås.. ja, franskatentan alltså. Det visar sig om ett par veckor hur mycket jag missat..

Och igår var det inlämning av PM-et i musikhistorian. Det har jag våndats så mycket över, men fick ihop ett till slut. Känner mig som en riktig student, satt uppe till halv tre en natt.. Riktigt snyggt var det också! Fast, jag får anse det som ett första utkast att jobba vidare med, kan inte tro något annat...

Och på måndag är det examen. Dirigering, piano och sång. Det sistnämnda blir tyvärr inte bra, har varit hes och förkyld rätt länge, nu börjat ta om igen, och efter sövningen i måndags har jag varit irriterad i halsen efter tuben. Nå, det var nu detsamma, inte så mycket att göra något åt! Får försöka öva något lite i morgon söndag och sjunga upp för mig själv i lugn och ro på måndag.
Efter examen (piano och sång på förmiddagen, dirigering på eftermiddagen) så blir det bubbel i parken... härligt! Sedan går vi ut och äter tillsammans. Känns riktigt ordentligt sorgligt att det är slut, ingen av oss vill det. Vi har begärt en fortsättning... får väl se vad som kan komma!

Nu ska jag ut på kulturkarneval i sta'n, kul! Spännande se vad det innebär, den första här enligt affischering.

Får önska Dig en skön vår och allt gott!

Att det inte gör ont, måste väl betyda att de lyckades trycka tillbaka bitarna rätt bra? Fast kommer jag åt näsan, känner jag minsann av den.. Känns lite som om glasögonen sitter exakt i kanten av brottet, vill därför helst ej använda dem så mycket nu. Trycker liksom på från fel håll.. Blåmärkena på kinderna borta, nu har jag bara vanliga 'studiecirklar'..

Nu känner jag mig lite som en 'riktig' student. Ögonen grusar.. Satt med mitt PM, som ska vara klart i morgon, och skrev inatt fram till halv tre.. Nu återstår att kolla att det inte är alltför många inkonsekvenser och onödor som blev resultatet, utan att det finns något vettigt att lämna fram.

Har en härlig helg framför mig - PM-inlämning och -försvar på fredag, tenta i franska på lördag förmiddag, kulturkarneval i sta'n på eftermiddagen, kör/storbandskonsert med dans på kvällen på Kulturhuset, öva på söndag och på måndag examen i pianospel, sång och dirigering. På kvällen ska vi i alla fall ha en fest tillsammans för att fira denna fantastiska vår! Vill inte att den redan ska vara slut..

Språknjutning - mais oui! Studieglädje - ja! Studievana - njae.... PM-ångest - japp!

Allt gott önskar jag Dig!

Halvsju var jag tillbaka i korridoren, lätt groggy men helt OK. Fattar inte att det inte gör ont i näsan, trots att de var två läkare som tog i och lyfte och tryckte på den! Är glad för narkosen m.a.o... Kanske lyckades de få allt på plats så väl så att inga nerver nu är i kläm.
Är nu lite lätt smågroggy, men inte 'farligt'. Kan lika väl vara av matbrist som narkos.. En kopp svart kaffe till frukost är inte vad jag brukar leva på till sen eftermiddag (då jag efter uppvaknandet fick lite yoghurt, macka o kaffe)!

Lite mat, sedan lite mer PM-skrivande, så blir dagen fulländad.

Allt gott önskar jag Dig!

P.S. Ta inte emot med näsan om Du trillar...

Då har jag varit på sjukhuset igen. Bedövad inuti näsan med spray och utifrån med spruta. Och så kolla på ultraljudet hur näsan egentligen ser ut. När allt förarbete var gjort var det så dags att trycka på från sidan för att få benbitarna på plats. Och att lyfta inifrån med en 'järnhistoria' ..
nej, det var inte så kul! Höll på att storkna av blodet som rann i halsen.
Och inte gav det det resultat som önskades heller.
(Fick efteråt titta på u-ljudsbilderna, det var intressant. Brottet syntes verkligen tydligt på ett ställe.)

Så på måndag blir det mitt livs första narkos jag ska gå igenom. Sedan är det trycka-med-kraften-från-hela-kroppen som gäller för att få dit bitarna. Hm. Bra att vara sövd m.a.o!

Har tidigare konstigt nog inte haft ont annat än när jag kommit åt näsan. I eftermiddag har det varit konstant värk, mer eller mindre, efter förmiddagens misshandel.. Måndag kväll blir alltså riktigt rolig!
Tyvärr missar jag då övningen jag skulle ha med UAKören. Urtrist! Ledaren, vår lärare, är borta, så vi elever skulle ha vikarierat för honom, och alltså öva 'på riktigt'. Då är jag för groggy efter uppvakningen..

Nu har jag i alla fall äntligen kommit igång med mitt PM-skrivande som varit så motigt. Har fått låna ett partitur som jag ska jämföra med ett annat med ungefär samma text - hur har kompositörerna tänkt när de tonsatt orden? Det ska jag syssla med i helgen!

Önskar Dig allt gott och också en trevlig helg!

Hur är det möjligt att längtan efter tillhörighet och kärlek kan gå så kapitalt snett?
Hur kan man bli/låta sig bli så manipulerad av en totalt empatibefriad psykopat?
Vad jag menar?

Jo, jag har sett Uppsala Stadsteaters pjäs om Knutbydramat.
Jag frös.
Det var så obehagligt.

Det var en del dokumentära inslag, som rekonstruktionen från mordet, som förhör med Fossmo (hal, sliskig - hur kunde de falla för honom så, hade han verkligen en sådan karisma?), autentiska predikningar med skådisar, resten spel med dokumentär bakgrund utifrån intervjuer och förhör.
En fantastisk pjäs som väcker många frågor om manipulation och stämningar. De är inte särskilt unika eller märkliga, men de får mig att må lite illa.

Vem kan värja sig mot manipulation?

Skulle jag kunna stå emot?
Ja, om jag var stark och mådde bra och visste vad jag ville. Men knappast om jag var i obalans...

(Det var en häftig scen när han förför med hjälp av Höga Visan - Gud kallar... eller..??) En stark ledare som talar om för mig vad som är rätt, på något barnsligt plan kan vi alla vilja ha det. Lite grann som pappa-vet-bäst.

Men pappa visste verkligen inte bäst.
Eller står jag verkligen emot ens idag..?
Hur gör Du?

Efter denna inblick i en kultur som egentligen bygger på masspsykos och -manipulation bl.a. med hjälp av häftig medryckande musik, får jag känslan - jag ska enbart satsa på gregoriansk musik. 'Torr' och ren musik, inget känslopjunk här inte! Pendeln svänger...

Allt gott önskar jag Dig!

Sjukhusbesök kan vara rätt vilsamma, om man från början är medveten om att man måste vänta. Jag var där i flera timmar idag, i väntan på näs-hjälp. Det får jag, på fredag.

Det är en ny metod som de använder här på UAS - med hjälp av ultraljud kollar de hur brottet ser ut. Sedan trycker man till brottändarna, och håller koll under tiden med hjälp av ultraljudskollar så att det blir bra.
Eftersom man måste vara vaken då så blir det bedövning. Skönt slippa narkos och operation! Detta ska gå ganska snabbt, ca. 20 minuter trodde läkaren. Och att få direkt koll på att det blir bra, känns ju positivt!

Jag är en 'pionjär' som patient - endast tre har gått igenom detta förut här. Spännande..
Idag tryckte hon till rätt bra redan, så mycket kom på plats. Det känns, det är mindre täppt i näsan. Skönt sedan när det blir helt fria luftvägar!

Allt gott önskas Dig av snedsnoken!

Jag känner mig upp och ner och ganska tokig.
Inatt gjorde jag det - skickade in min avskedsansökan till församlingen.
Har tänkt mycket på det, det har varit en vånda, men nu är det gjort.

Vart jag ska..? Det vet jag inte än! Har sökt några tjänster här i närheten av Uppsala, men det brukar ju ta tid innan något besked kommer om man är intressant eller ej. Så just nu känns det som om jag flyger fritt..

Från 1/9 gäller min uppsägning.

Detta KÄNNS!

Allt gott önskar jag Dig! .. och mig...

Tänk vad roligt jag haft nu sex söndagar, men nu är det slut! Jag tänker på dansen. Oj vad jag känner att jag lärt mig att våga, att leka och att faktiskt följa lite bättre.. Varför har jag inte tagit tag i detta mycket tidigare?
Men då hade jag antagligen inte gjort det denna termin, förstås... och det har ju varit en så underbar komplettering till det övriga 'programmet' i vår.
Söndagarna gick bara alldeles för fort!

Allt gott önskar jag Dig!

Nattliga bekymmer.. Idag kommenterade en klasskamrat att min näsa nog var lite sned. Det hade inte jag märkt. Dagen har sedan gått, fullspäckad av lektioner, och ikväll satt jag och pillade lite på näsan. Oj, vad den kändes konstig.. ! En intensiv kontrolltitt i spegeln förklarar det, näsan är ju bruten..

Att jag inte märkt det, kan man tycka. Tja, svullnad döljer en hel del om man så säger!
Pratade med sjukvårdsupplysningen nyss, som skickar mig till akuten i morgon, för inom en vecka kan man rikta upp näsan igen efter ett brott. Kul med gipsad näsa sedan...

Burr! Jag ser inte fram emot uppriktningen....

Allt gott önskar jag Dig!