Söndag morgon, korridoren är ännu tyst. Undrar om de är hemma..? Jo, skor visar att jag inte är ensam, men det hörs inget. En väldigt tyst korridor, även andra tider!

Vilken helg! Tänk att jag inledde fredagen med att gå på morgongympa på Studenthälsans 'Svettis'. Sisådär 30 pensionärer, 10 yngre personer varav jag och en av mina lärare var två. Det var precis lagom, man kan ju ta ut rörelserna så mycket man själv vill. Sedan gick jag in till gymmet och testade det, drog och lyfte och hade mig. Försökte att ta det lite lagom hårt för att undvika alltför häftig träningsvärk. Om jag känner av det ändå? Jodå!!
På eftermiddagen fick jag ett mejl som fick mig att sticka snabbt till apoteket - 'skaffa hälsporre-kil!' Vad är det?? 'Hälsporre' får mig att tänka på något lite mer rid-mässigt än vad jag sysslat med på mycket länge! Men det visar sig vara en inflammation undertill i hälen, som ev. kan lindras med hjälp av detta inlägg i skon. Jag gick rätt mycket sedan - till kyrkan och Orgelskoj, hem från sta'n, till och från Norrlands, och framför allt - DANSADE 22-01 på Norrlands! Hur ont hade jag sedan i fötterna? INTE ALLS!!! Helt otroligt! TACK Henry för Ditt råd!

Storbandsjazz - oj vad roligt vi hade! Inte lönt att vänta på att bli uppbjuden, så jag var flitigt i 'elden'. Någon gång blev jag faktiskt uppbjuden själv oxå, men initiativet var främst mitt eget till att dansa. Det var så KUL! Blandade åldrar var det, från de som inte såg ut att vara torra bakom öronen till någon, som jag tolkade, äldre än jag. Tillsammans med någon kavaljer så kände jag mig jätteduktig, jag kan visst dansa.. andra lyckades jag inte klura ut ens på två danser vilket 'system' de gick på utan snodde in mig och honom i fötterna på varandra - dock utan att trilla.. En tog med mig i 'hörnet' vid orkestern och gav mig en lektion i bugg-grund, en annan flöt jag omkring med i salen och kände mig som Ginger Rogers med... Oj, vilken rolig kväll! Det tog ett tag att varva ner när jag kom hem strax innan 2, men det gick..
Fast huv'et var inte riktigt med - vilken migrän jag vaknade med! Och det var definitivt ingen baksmälla heller denna gång...fast jag kan ju få det av för lite sömn oxå... Det var alltså lite segt att komma igång på lördagen, tyvärr.

Men jag kom iväg till kyrkan och konserten i alla fall. Tänk att kyrkan var fullsatt en lördag eftermiddag, folk stod vid väggarna t.o.m! Det var verkligen en jättefin konsert, lagom lång (!), en timme, med ett orgelstycke i mitten jag njöt särskilt av - tänk att organisten verkligen hade andra stämmor att använda än de starka.. Det var en härlig stund!

Sedan efter ett fika så gick vi till Norrlands och bytte om på toaletten..Tänk så fin jag kände mig i min svarta assymetriska Myrorna-'fladder'-kjol med pärlor och glitter runt midjan! Så väldigt lite jag...men kul just därför!
Mingeldrink, så vi gick runt och letade mingelmöjligheter. I ett rum hittade vi en ensam kille, som visade sig komma från Missouri, som varit här från i höstas. Kunde lite svenska, m.a.o. Nå, vi pratade tills det var dags att gå in till maten och visade honom var kartan till bordsplaceringen fanns. Gissa vem som var min bordskavaljer?? Helt otroligt faktiskt! Helenas kavaljer, min granne rakt över, var en kille från Kyoto som varit här i tre veckor, m.a.o. noll svenska. Och SÅ svår att förstå också på engelska. Måste erkänna att jag inte riktigt vet vad jag har nickat instämmande till alla gånger... Till höger om mig en halvfinne, bredvid honom en från min finskagrupp (!), mitt emot honom en halvtyska, bredvid henne en halvamerikanska - snacka om internationella bordet!!
Det var en trevlig och god trerätters middag, med skål-ritualer som var en aning svåra att förklara i sht för japanen. Och alla sånger vi sjöng...den sista t.ex. där sista versen ska sjungas stående på stolarna..tja, hur förklarar man det?? Tradition..? Typiskt svenskt..?

Norrlandskören var en höjdarbekantskap, de lät riktigt fint! Bl.a. en mycket rolig låt hade killarna, en finstämd och mycket vacker fyrstämmig sång som beskrev ett mycket intimt umgänge. Helena och jag fnissade vid tanken på när vi skulle kunna använda den i våra respektive sakrala körer...
Efter middagen tågade vi med sambatrummor (kul för grannarna utmed vägen..) i täten till Västmanlands-Dala nation för 'släpp'. Tja, alla nationer har reccegaskerna samma dag - vid vårens reccegask går Norrlands till V-Dala efter maten för disco och bar, på höstens reccegask kommer de till oss. Jag måste erkänna att just på det 'släppet' kände jag mig mer som ett ufo än på fredagens dans. Dimma med 'blixtrande' (migränframkallande..) lampor i discot, karaoke'sång' i en hörna.. Det kanske inte riktigt var 'min arena'.. jag kommer nog att hålla mig till storbandsdanserna i vår!

Orgelskoj då, gör jag så i fortsättningen? Nja, jag tyckte nog att de höll på för länge. Jag gick efter drygt 35 minuter då jag tyckte det var nog då. För stressad kanske..? Det var väl helt OK, men jag tyckte det blev för utdraget och för långa stycken som han spelade, utklädd till JS Bach. Barnen började tappa koncentrationen tyckte jag, så även jag.. Jag fortsätter nog som jag gjort förut, med de kortare visningarna tillsammans med barnledarna och dagisbarnen, om jag får.

Idag väntar inget större program, det är dock min och Christoffers tid att städa. Kanske hinner jag sätta mig lite med det jag försummat för nöjeslivet denna vecka?

Allt gott önskar jag Dig! .. jag hör livstecken, jag är inte ensam på jorden!!