Fick vara med på UWP-s fulla konsert i veckan, två akter. Den var riktigt bra! Kan inte bli annat än impad när man tänker på vilka de är.. I slutsången stod de och log käkarna ur led med strömmande avskedstårar .. killar som tjejer. Då grät även jag.. tänker på hur det ska kännas efter ett intensivt halvår i kappsäck med umgänge 24:7 och nu åka hem. Säkert en del lättnad - slippa vara med alla värdfamiljer och vara trevlig för jämnan.. men ändå få en liten glimt av en annan värld som de nu lämnar.
Efter att jag lämnade av de tre flickorna vid 6 i morse, åkte jag hem, rev ur lite lakan och laddade tvättmaskinen. Sedan stupade jag i säng.. men jag har inte klarat av dagen ändå! Var tvungen att lägga mig på jobbet och sova en halvtimme efter lunch för att ha något tålamod till barnkören. Och hemma igen efter dagen känner jag mig alldeles groggy.. är det ovana vid jobbet eller bristande sömn som tröttar..? En kombination verkar mest sannolik!
Jobbet som jag sökte var jag inte direkt ensam om.. 120-130 sökanden hade de! Oups... det verkar osannolikt att jag skulle få det, men hoppas kan man ju. Jag tycker ju att jag skulle göra ett utmärkt jobb som biluthyrare, hur ska jag få dem att fatta det?? Mejlade rekryteringsansvariga igår och har pratat med den jag frågade ut i måndags innan ansökan, och sagt att jag är seriöst intresserad. Så mycket mer kan jag inte göra utan att det blir förföljelse..
Hur länge jag jobbar i församlingen, det vet jag inte. T.o.m. jul i alla fall, det vet jag, kanske lite till. Det känns verkligen lite underligt att gå in i en annans planering och göra ett seriöst jobb man inte har en relation till. En liten klackspark finns alltså med i upplägget..!
Önskar Dig en skön jul om vi inte hörs innan dess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar