Vissa dagar... Fick ett kärt julbrev av goda vänner, som fick mig att brista i gråt, helt utan förvarning. Vad var det?
Nu går jag och smågråter av och till när jag ser julkorten som kommit, känner min oförmåga att få till det jag vill, ens skicka julkort.. bristande ork, lust, .. men längtan .. varför blev jag så trött och oförmögen..?
Konstaterade med en oxå ensamlevande vän att vi pyntar för andras skull .. ska någon komma så gör man ett ryck, om inte - nej! Varför gör vi så? Eller snarare, inte..
Nyorientering, inte så lätt .. vad betyder något för mig..
Nå, nu försöker jag i alla använda slagborrmaskinen jag lånat av syrran för att äntligen få upp gardinstängerna. Alltid något!